måndag 29 november 2010

Mini-stålmannen på besök i IKEA!!

lördag 27 november 2010

Antiklimax!
I morgon jobb. Det är bra. Tills dess, samla sömn, mota bort klumpen.

fredag 26 november 2010

torsdag 25 november 2010

Mammapoäng!! En hel massa skulle jag vilja påstå! Men nu har jag nog sponsrat Semper och Nestle på svindyra barnmatsburkar! Och Axel äter tills det nästan sprutar ut genom öronen :)

Förkyld Anna, fullt ös!!

onsdag 24 november 2010

Lite utveckling...

Vår gosse tar sig numera fram per knän och händer, han har fattat galoppen vad gäller att krypa. Att stå i krypställning och gunga på knäna har han roat sig med i snart ett par månader, men att koppla ihop det med att man kan ta sig framåt också har han gjort först nu. Och nu jädrans går det undan. Snabb som tusan är han för att komma fram till...gissa! jo sladdarna såklart. Datorsladdar, lampsladdar ja allt vitt inplastat 'snöre' som ju finns lite lite överallt i huset ska prövas att bitas i. Men det är inte nog med att han har lärt sig att krypa, nu kan han sätta sig upp också och sitta kvar, ja någon gång tappar han balansen och trillar. Men han gråter inte för att det gör ont tror jag, han ser mer förbannad och förnärmad ut! Så sätter han sig upp igen 'bara för att'. Och då kommer ett stort smajl, yes jag klarade det! En tredje sak han lärt sig också sista veckan, är att ställa sig upp mot vardagsrumsbordet. Det är mindre kul tycker ju denna mamman. För benen är skakiga och balansen usel och att ramla från den höjden är ju ingen hit, det gör säkert rejält ont. Men Axel är så otroligt nöjd och glad när han står där och kollar läget från den höjden! Mallgroda :)

Sömnen då? Ja natten till igår trodde jag inte mina ögon! Då gick jag och la mig tjugo över åtta (japp, det är sant!) somnade som en stock! och sov sen tills klockan var sex morgonen därpå. Utan att vakna en enda gång av pipig gosse! Vad var det som hände?? Jag har absolut ingen aning!
Natten till idag hoppades jag ju innerligt på en repris, men det var ju faktiskt för mycket begärt, jag hade uppenbarligen drabbats av hybris! Så natten blev som den brukar vara, en massa gnäll pip och oro från rummet bredvid. Upp och stoppa om, in med napp, kolla blöjan, ligga och vänta ut. Vissa gånger funkar faktiskt det. Att ligga och vänta på att John Blund ska komma tillbaka med sitt sömnpulver. Men lika ofta accelererar gnällandet till högre och högre oljud, och det är då jag får gå upp. Ibland orkar jag inte ligga där för att vänta och se om han behagar somna om, utan går in och stoppar om vid första pipet. Det är inte bra, men jag gör det mer eller mindre i sömnen och är inte alltid helt med i skallen vad det är jag gör...
Jag mår också lite bättre, efter nära fyra veckors halsont och öronont började jag med Kåvepenin häromdagen, och det gjorde susen. Nu hör jag igen, och halsontet är borta. Och är jag inte till och med lite piggare? Jag borde börjat med kuren för länge sen... Helt underbart!


...och jag som undrar vart ungarnas envishet kommer ifrån...??

måndag 22 november 2010

Oj, vilka proportioner mitt senaste inlägg gav. Det var inte alls min mening att göra någon orolig. Förlåt!
Det var bara mina tankar om det jag kände just där och då. Det är ingen fara med mig! Det var bara just så som jag kände efter en natt med lite sömn, och för tidigt uppvak. Det är inte så illa som det lät. Nu är jag på g igen och visst, trött är jag fortfarande men det är 'bara' att gilla läget. Maja och Anna hade också såna här perioder med klockan fem-uppvak. Nu sover de till sju så allt löser sig. Ibland fastnar jag bara där nere i sörjan och har svårt att kolla över kanten... för där över kanten skiner ju faktiskt solen.

Tack för omsorgen!

söndag 21 november 2010

Det börjar närma sig. Julen tänker väl de flesta som läser, men det menar jag inte. Inte mer än att julen spelar in i det som närmar sig för mig. Många olika faktorer spelar in. Den största boven är bristen på sömn, och när jag väl får sova. Bristen på sammanhängande sömn. Jag är så fruktansvärt trött. Så ända in i märgen trött. Jag har aldrig upplevt något liknande. Visst har jag varit trött periodvis tidigare under främst det första åren hos M och A. Men det jag upplever nu är fruktansvärt. Tungt. Jag är tom på energi, tom på kraft tom på klara tankar. Jag bara är. Allt extra utöver det jag gör här hemma tar emot. Att vara social, hitta på saker, åka någonstans. Hälsa på eller bjuda hem. Det tar emot när jag ska gå och lägga mig på kvällen för jag vet att jag måste upp någonstans mellan tre fyra fem gånger, och den sista gången klockan fem. Sen behöver jag inte gå upp ur sängen mer för då är jag uppe för dagen. Ibland blir det inte förrän halv sex. Då känns det konstigt. Sedan lilleman kom har jag sakta men säkert dragits ner i energiurlakningen. Han har hittills inte sovit en enda natt i ro. Han vaknar och gnäller, vill ha nappen och stoppas om. Då somnar han om igen, ett par timmar. Han är orolig och jag har till och med träffat bvc-doktorn och försökt förklara. Men fick då veta att barn har olika personligheter. Så är det ju såklart.
Sista månaden har han varit förkyld, då har det blivit fler gånger upp på nätterna. Nezeril? En supp Alvedon. Suga snor. Byta blöjan. Bära och vyssja. Hyssja så att han inte väcker de andra. Försöka få att somna igen. Välling? Samtidigt har det kommit tänder i överkäken. Inte en tand, inte två. Utan fyra tänder. Samtidigt. Självklart gör det ont!
Sista tiden har jag också varit rätt mycket ensam med alla barnen, hämtat och lämnat. Overaller och kängor på. Torkat snor. Kört hit och dit. Handlat, lagat mat. Sett till att maten hamnar i magarna. Tvättat det konstanta berget av skitiga kläder, hängt upp, skakat och vikt in i skåp och garderober. Städat och försökt gjort mysigt, plockat fram ljuslyktor och ljusstakar. Köpt blommor att ha på köksbordet. Försökt och försökt och förbannat försökt...

Nu är klockan fem i sju på söndag morgon. Jag har varit vaken i två timmar. Igår var jag lovad sovmorgon. Åh som jag sett fram emot den sedan jag fick erbjudandet. Men det blev inget med det. Jag ser den svarta väggen i horisonten, har horisonten närmat sig? Jag tror det. Vad händer när väggen är min granne? Vad händer då? Fortsätter jag att försöka då eller vad tusan händer då?

Jag når inte fram med mina förklaringar om hur jag mår och hur det känns. Undrar om inte det är det värsta...

fredag 19 november 2010

Titta vilken fin hemmagjord adventsljusstake jag fick igår!! Såå
jättefin!

torsdag 18 november 2010

Dagisvälkomnande idag till Anna!!

onsdag 17 november 2010

Årets första pepparkakor och julmust efter dagis...

videoAxel in action! Tredje sladdätarongen i familjen Lundbäck!

söndag 14 november 2010

Sån här aptitretande tallrik möttes jag av när jag trodde jag
skulle äta mina torra tråkiga ostmackor, på jobbet ikväll!! Farbror
doktorn samlar fler och fler pluspoäng...!
Mmm så fantastiskt gott! Det var bara vinet som saknades, men nån
måtta får det väl vara!!

lördag 13 november 2010

Lilleman börjar äntligen bli sig själv igen, igår eftermiddag var han så där go och glad igen som han brukar vara. Jag har verkligen saknat hans glittrande ögon och härliga leende, sista veckorna har det varit gnäll och gråt och önskan om att bli buren. Det har han såklart blivit och det är också mysigt men tiden räcker liksom inte till för att bara bära när vi har två till som pockar på uppmärksamhet och ett hus som svämmar över av tvätt och dammråttor =) men nu är vi nog i slutet av tunneln vad gäller den här förkylningen! Får jag nu sova sammanhängande ett par nätter och fortsätta med mitt nyinköpta svindyra vitaminpreparat köpt på hälsokostaffären (som jag egentligen inte tror på, det är mitt första inköp på en sån affär, men nu har jag blivit övertalad att köpa detta av min otroligt omtänksamma väninna..) så hoppas jag att jag snart blir människa igen! Egentligen är det inte konstigt att jag är trött som doktorn sa häromdan på jobbet, fyra graviditeter, och tre levande barn på fem år. En stor sorg, flytt och småbarnsår. Nytt jobb. Det hade varit konstigt om min kropp var i topptrim! Då räcker det med en sån här period med långdragen förkylning och dålig nattsömn för att jag ska känna mig helt färdig.

Det är skönt med lite medhåll :-) mer sånt!! Sjukdomsvinst kallas det visst... =)

Annars så är det en helg som består av jobb. Men jobb här i stan, vilket innebär att jag får sova hemma. Inte på en hybel vid sjukhuset i Baerum. Det är skönt. I eftermiddag blir det nog påhäls och fika hos bästaste vännerna. Och ikväll tror jag till och med att det ska få bli lite vin. Och god mat. Mys i soffan! Och förhoppningsvis sovmorgon på söndag, i alla fall till sju! Det hade varit skönt!

fredag 12 november 2010

Nu har jag lyssnat klart en helt underbar ljudbok, nämligen Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson. Den rekommenderas å det allra varmaste. Man blir glad och förundrad och jag har kommit på mig mer än en gång, här i köket med Axel på golvet och jag grejandes, medan boken uppläses från min telefon (Storytel rekommenderas också varmt, för 169:- i månaden har du fri! tillgång till ljudböcker i din iphone!! Helt suveränt!) att jag stått och gapskrattat åt Allan Svensson och hans bravader i boken! Nu är det lite ledsamt att den är slut...

Som sagt, lyssna eller läs den boken!!

Nu dags för jobbhelg... igen! Jaja, sova och leva och umgås för jag göra i ett annat liv...?

torsdag 11 november 2010

Vi har fått en liten kille som är lik som äldsta storasyster. I alla fall vad det gäller luftrör och förkylningar. Maja hade ju allt när hon var liten. Hon föddes med en lunginflammation som blev en sepsis och låg sina första dygn i respirator på IVA. Hon har varit inlagd för RS-virus, i Dubai fick hon en mycoplasmainfektion som vi fick läggas in på sjukhus där nere och få behandling emot. Hon har haft krupp. Hon har förkylningsastma. Men *peppar peppar* är hennes luftrör i hyfsat skick nu, hon inhalerar förebyggande varje dag. Det är hon noga med. Förhoppningsvis växer känsligheten bort?

Hennes lillasyster Annapanna, har varit så grymt enkel. Sovit hela nätter nästan från början. Ätit sovit varit glad och nöjd om än tydlig. Sjuk blev hon första gången när hon var ett och ett halvt år. En liten förkylning med två dagars feber, men pigg och glad ändå. Så bortskämda vi hann bli innan Axel kom.

Han har nu varit förkyld i snart två veckor. Ingen vanlig fökylning, eller det kanske det hade varit för Anna, men inte för honom.. Han hostar och snorar och är orolig. Kommer inte till ro, har ont i munnen. Svårt att äta. Har temp och kväljer sig när han äter. Hostar upp maten och en massa slem. Sova? Vad är det? Igår kväll hostade han i flera timmar. Konstant. Det gav sig inte. Jag tänkte det skulle lena i halsen med lite varm välling, och det gjorde det nog för stunden. Men sen började han hosta igen. Och igen och igen. Sen låg vällingen i sängen. Ungen blev alldeles blå om läpparna och jag fick panik för att han inte fick luft. Det fick han efter ett tag men det fortsatte att reta i halsen så han fortsatte att hosta och hosta... och hosta!

Till slut fick jag packa in oss i bilen och köra till jouren. Det är otroligt skönt att ha det i samma stad som vi bor i, och de kloka politikerna verkar ha förstått det så att vi får behålla kvälls- och helgöppen mottagning i vår stad. Hejja hejja!!

Axel fick inhallera adrenalin. Det gick jättebra han drog långa fina andetag, duktig gosse. Och det gjorde susen. När han väl somnade hemma sen så sov han fyra timmar i sträck! Och jag med, men så vaknade han tio i fem och det var bara att masa sig upp. Död av trötthet. Outsövdhet. Jag skulle ge rätt så mycket för att få en sovmorgon. Om än bara till klockan sju. Att få lov att sova åtta timmar i sträck utan att ha ansvaret över förkyld kille och i stället kunna få slappna av och sova... vilken lyx! Just nu längtar jag bara tills Axel är en tre-fyra år och så stor att han kan klara sig en del själv, sova hela nätter, äta själv, klä sig själv och sysselsätta sig själv. Det låter säkert fruktansvärt ego men jag är så trött så jag hänger inte ihop. Dessutom går jag också på Alvedon för halsont, hosta och feber... så några långpromenader har det inte heller blivit denna veckan. Nu är det verkligen en negativ spiral!

Måtte nu förkylningseländet gå över nån gång!! Fast då kommer ju såklart en nästa förkylning och sen en nästa och alldeles säkert kommer en vinterkräksjukeepisod också inemellan... hujedamej! Och på ren svenska fy fan, låt mig få sova!!

Hoppas innerligt att ingen vuxen person, testar mitt tålamod idag. Höjden hade varit om någon försäkringskassetant, csn-person, förskolerektor eller försäljare av strumpor skulle ringa. Då skulle jag nog explodera... nä det är nog bäst att låta bli att svara i telefonen idag, låsa dörren och låtsas som att jag flyttat till planeten Mars.

onsdag 10 november 2010

tisdag 9 november 2010

Gos!!!

Storasyrran hjälper lillasyrran med kvällsvällingen :)

torsdag 4 november 2010


Jag är trött. Inte trött som i fysiskt trött efter kroppslig ansträngning, nej jag är helt slut. I kropp och själ. Den här lilla gossen vi har tar musten ur mig totalt. Jag känner mig aldrig aldrig utsövd. Och det är inte så konstigt eftersom jag är vaken i snitt tio femton gånger per natt. Trots gula proppar i mina öron. Han är så otroligt missnöjd på nätterna. Somnar och vaknar somnar och vaknar. Ibland är blöjan full, en gång per natt är det vällingpåfyllnad. Andra gånger är det... ingen aning! Vissa gånger är det inte ens gossen utan någon annan som snarkar så högt att jag vaknar av det. Då blir jag bara arg!

Men detta är fruktansvärt frustrerande. Att inte veta varför lilleman inte kommer till ro. Skulle jag låta honom ligga där och knorra så kan han ligga så länge. Kontentan blir då att Anna vaknar. Inte bra.
I natt knorrade han av och till hela natten, tills klockan blev halv fyra, då ökade knorret. Trots välling torr blöja alvedonsupp och nezeril blev han inte nöjd. Nehe. Upp och hoppa för tjugonde gången vid halv fem. Vakna ordentligt, lägga sig i Majas rum och lilleman på golvet lekandes. Maja hade smugit sig in till oss någon gång mitt i allt. Så låg vi en timma. Jag var så trött att jag grinade. Sen började han gäspa och så smög jag in honom i sin säng så sov vi trekvart till. Tills Anna vaknade med ett 'mamma lälling'. Jaha, upp och hoppa igen. Pigg och glad. Ne fy fan det var jag inte, varken pigg eller glad. Trött och grinig och irriterad med jordens huvudvärk. Innan välling tillagades blev det alvedon och kaffe. Nyttigt.
Mitt liv går ut på att serva och serva och serva allt och alla runt omkring mig. Fixa, mata, byta, klä, tvätta, diska, laga, lämna, hämta, fylla på, slänga, rensa, bädda, plocka, samordna, bestämma, vika, glädja, trolla... Men var finns jag någonstans då? Mina behov och mitt väl och ve?

Och svaret på allt detta jag fick av min käre make var att 'ja du får väl gå och lägga dig vid sju på kvällen ett tag så att du orkar...'
Öh, jaha? Det var så jävla dumt så jag svarade inte ens... 

tisdag 2 november 2010

Maja är så otroligt fin i nya tröjan och mössan! Sicken
mallgroda :) ska ha det på dagis idag har hon bestämt! Att det är
hemstickat gör ju saken ännu bättre!!
Finaste tjejen!