torsdag 11 november 2010

Vi har fått en liten kille som är lik som äldsta storasyster. I alla fall vad det gäller luftrör och förkylningar. Maja hade ju allt när hon var liten. Hon föddes med en lunginflammation som blev en sepsis och låg sina första dygn i respirator på IVA. Hon har varit inlagd för RS-virus, i Dubai fick hon en mycoplasmainfektion som vi fick läggas in på sjukhus där nere och få behandling emot. Hon har haft krupp. Hon har förkylningsastma. Men *peppar peppar* är hennes luftrör i hyfsat skick nu, hon inhalerar förebyggande varje dag. Det är hon noga med. Förhoppningsvis växer känsligheten bort?

Hennes lillasyster Annapanna, har varit så grymt enkel. Sovit hela nätter nästan från början. Ätit sovit varit glad och nöjd om än tydlig. Sjuk blev hon första gången när hon var ett och ett halvt år. En liten förkylning med två dagars feber, men pigg och glad ändå. Så bortskämda vi hann bli innan Axel kom.

Han har nu varit förkyld i snart två veckor. Ingen vanlig fökylning, eller det kanske det hade varit för Anna, men inte för honom.. Han hostar och snorar och är orolig. Kommer inte till ro, har ont i munnen. Svårt att äta. Har temp och kväljer sig när han äter. Hostar upp maten och en massa slem. Sova? Vad är det? Igår kväll hostade han i flera timmar. Konstant. Det gav sig inte. Jag tänkte det skulle lena i halsen med lite varm välling, och det gjorde det nog för stunden. Men sen började han hosta igen. Och igen och igen. Sen låg vällingen i sängen. Ungen blev alldeles blå om läpparna och jag fick panik för att han inte fick luft. Det fick han efter ett tag men det fortsatte att reta i halsen så han fortsatte att hosta och hosta... och hosta!

Till slut fick jag packa in oss i bilen och köra till jouren. Det är otroligt skönt att ha det i samma stad som vi bor i, och de kloka politikerna verkar ha förstått det så att vi får behålla kvälls- och helgöppen mottagning i vår stad. Hejja hejja!!

Axel fick inhallera adrenalin. Det gick jättebra han drog långa fina andetag, duktig gosse. Och det gjorde susen. När han väl somnade hemma sen så sov han fyra timmar i sträck! Och jag med, men så vaknade han tio i fem och det var bara att masa sig upp. Död av trötthet. Outsövdhet. Jag skulle ge rätt så mycket för att få en sovmorgon. Om än bara till klockan sju. Att få lov att sova åtta timmar i sträck utan att ha ansvaret över förkyld kille och i stället kunna få slappna av och sova... vilken lyx! Just nu längtar jag bara tills Axel är en tre-fyra år och så stor att han kan klara sig en del själv, sova hela nätter, äta själv, klä sig själv och sysselsätta sig själv. Det låter säkert fruktansvärt ego men jag är så trött så jag hänger inte ihop. Dessutom går jag också på Alvedon för halsont, hosta och feber... så några långpromenader har det inte heller blivit denna veckan. Nu är det verkligen en negativ spiral!

Måtte nu förkylningseländet gå över nån gång!! Fast då kommer ju såklart en nästa förkylning och sen en nästa och alldeles säkert kommer en vinterkräksjukeepisod också inemellan... hujedamej! Och på ren svenska fy fan, låt mig få sova!!

Hoppas innerligt att ingen vuxen person, testar mitt tålamod idag. Höjden hade varit om någon försäkringskassetant, csn-person, förskolerektor eller försäljare av strumpor skulle ringa. Då skulle jag nog explodera... nä det är nog bäst att låta bli att svara i telefonen idag, låsa dörren och låtsas som att jag flyttat till planeten Mars.

2 kommentarer:

Camillasrum sa...

Stackars lille kille, hoppas han blir pigg snart! Så ni båda får sova! Kram Camilla

Tina sa...

Stackars dig. Har en son som nu ska fylla nio som var en mardröm som liten. Ambulans, inlagd ungefär en vecka per månad hela sitt första levnadsår. Ett litet råd, se till att han fortast möjligt kommer till en astmaläkare och att ni kan få en ailiosapparat utskriven. Då slipper du åka till akuten. Ni har ju en heriditet dessutom att peka på (ärftlighet) Det blir din bästa vän.
Remiss via husläkarn eller akuten. Från en mamma till en annan. Mvh Tina