onsdag 5 februari 2014

Vabbruari!

Jag har verkligen saknat att skriva. Tänk om man hade ett jobb där man fick använda orden. Det har jag i och för sig nu, men då mer i form av:
Sture har ont i sin rygg r/t kotkompressioner, vill ha och får en K. Tramadol 50 mg av htj-personal klockan 14.00 enl vb-ord.
Ingen vacker svenska precis. Mer kort informativ och koncis. Och trökig!

Nåväl. Här kan jag ju skriva. Precis det jag vill och känner för.

Idag är det sjukstuga här hemma. Maja har legat och 'knött' med mig i natt eftersom Jonas är iväg. Hon har gnällt och varit vaken av och till och frågat mig flera gånger när natten är slut och hon får vakna. Jag fattade ingenting av denna tröttsamma natt förrän jag vaknade till ordentligt när klockan ringde och jag skulle väcka den lilla damen som då såklart sov gott. När jag kände på henne var hon jättevarm. Och jajjamen, temp på 39.1 var ett faktum. Ingen skola för henne och såklart får de två små också vara hemma från dagis när vi andra är hemma. VAB idag då trots att jag har m.a.s.s.o.r på jobbet. Det har varit ett jobbigt halvår i hsv med flera planerade sjukskrivningar hos mina kollegor, frånvaro under flera månader som inte ersätts. Är det riktigt klokt? Hur ska man hinna göra tre personers jobb på en sjuksköterska? Så såg min höst ut då båda mina kollegor var sjukskrivna och jag var ensam ansvarig i hela Lysekils centrum. Vad hade jag, kanske 100 vårdtagare... aldrig mer igen!
Nu har jag fått tid att komma ikapp och börjar få näsan över vattenytan igen. Skönt. Men självklart kommer barnen och familjen först. Mina pappershögar ligger nog kvar när jag kommer tillbaka skulle jag tro :-)

I övrigt då, jo jag har grym träningsabstinens. Jag har springförbud till mitten av mars. Och jag är verkligen en on/off-person. Svart-vit om man vill i stället. Antingen-eller.
Antingen träning flera gånger i veckan, lever sunt och äter inget onyttigt. Eller, som nu, ingen träning, godis, kakor och fika slinker ner i magen hur lätt som helst. Inget hysteriskt frosseri men det är så himla onödigt att stoppa i sig sånt. men! Jag har kommit fram till att antigen, gilla läget och bara vara, eller må dåligt över eländet. Jag försöker att välja att gilla läget. Puttar bort det dåliga samvetet. Jag vet ju att jag snart är på G igen, och det ska bli så kul att börja springa och köra bodypump igen. Jag vet ju att jag mår så gott av det. Och det är bara (!) en månad kvar. Det kanske är bra att låta kroppen vila, läka och samla krafter lite då och då? Det försöker jag att intala mig.

Jag jobbar nu heltid i hemsjukvården. Jag har tackat ja till vik fram till i slutet av augusti. Känns OK. Antingen får jag bita i det sura äpplet och gilla läget, se de enorma fördelarna med att jobba på hemmaplan, men att då ha ett inte så väldigt stimulerande och utvecklande jobb. Väldigt lite patientkontakt och desto mer skrivbordsarbete och journalföring. Eller så får jag strunta i hsv och ta en tjänst i tex ambulansen eller på akutmottagningen i Uddvalla/Näl som är fantastiskt roligt, utvecklande och spännande, men där jag aldrig vet när jag kommer hem. Pendla en timma till och en timma från jobbet. Måste ha en plan B för dagishämtning, svårt att gå från jobbet om barnen blir sjuka och omöjligt att boka passtider på gymmet, tex. Tankarna har verkligen gått fram och tillbaka och jag har varit väldigt vankelmodig!! Till slut insåg jag att det inte är jag och mig själv som får stå i första rummet, utan barnen. När jag accepterat att det inte går att kompromissa ihop både min vilja och barnens välbefinnande så fanns det inget val.

Så så är läget i mitt jobbliv just nu. Jag går hela tiden med en tanke i huvudet om att göra något annat, något eget som är bara mitt. Men det ska vara något jag kan leva på och som har utvecklingspotential. Jag vill egentligen inte vara anställd, jag vill vara min egen. Jag tycker inte (!!) om att bli bestämd över. Att någon talar om för mig vad jag ska göra och inte göra. Speciellt inte när jag ser hur galet det är och blir.

I övrigt är det lite omvända roller här hemma. Maken är i Norge en del, och har också börjat resa runt i Sverige till nya kunder och nya projekt. Därför är det också nödvändigt att jag jobbar på hemmaplan. Att vi båda skulle vara borta från Lysekil på arbete skulle inte funka.

Nu kaffe och lite surf, muta barn med glass och kanske finns det någon kul kläd-REA nånstans på nätet för mamman? Shoppingtarmen suger!!