lördag 30 oktober 2010

Mmm nam nam!!!

tisdag 26 oktober 2010

Annas docka sitter i lillebrors stol och får mat! Sött!!

lördag 23 oktober 2010

Nytt liv!!

Idag har jag varit ute och sprungit. Inte i något speciellt högt tempo och inte vrållångt, men ändå. Sprungit. Och klättrat i berg, I regnet, med lurar i öronen. Men inte någon peppande musik i dem utan en ljudbok, det var kanske lite feltänkt. Fast å andra sidan var ju inte tanken att jag skulle springa heller. Det bara blev så eftersom jag inte hade något 'bihang' med mig... alltså i form av något barn eller barnvagn. Jag var helt ensam. När hände det senast? Jag njöt. Och i takt med att jag gick snabbare och snabbare började benen springa. Häftigt. Små vilopauser då och då. Det som var jobbigt var att benen tog slut, inte flåset liksom. Vad beror det på? Skönt var det i alla fall, och det kommer att bli repris. Powerwalk på vardagsförmiddagarna och så joggingturer nån kväll här och där när pappaJ är hemma som på helgen.

Vad har hänt? Är jag riktigt klok?? Manisk?

Kontentan blir av detta i alla fall att hjärnan rensas och jag blir lättare. Både kroppsligt och själsligt. Dessutom skönt trött.

torsdag 21 oktober 2010

Tittut!!

Mammas sötnos, åååh så glad jag är i honom!! Alltid glad alltid ett leende!

Konstigt väder!


Dagens morgonpromenad blev kortare än vanligt! Det var rena överfallsvädret! Kan man säga spösnö? Som spöregn fast det vräkte ner snö... usch! Lilleman satt som en snögubbe i vagnen! Det var halt ute och det snöade och haglade om vartannat! Därför hoppade vi över långrundan och nöjde oss med en kortare variant. Snopet!
Och nu en halv timma efter att vi kom hem så skiner solen! Från blå himmel... som sagt, konstigt väder!

Det får nog bli en ny runda när lilleman ska sova igen, jag måste ju få ihop mina steg :-)

Frukostdags innan dagis! Mys <3

onsdag 20 oktober 2010


Min frukost... Mmm nam nam eller not!!?

Men så ser det ut nu förtiden. Pulver, vatten och kaffe. Cola Zero. Och lite lite mat emellanåt... plus en redig promenad varje morgon efter att M&A lämnats på dagis. Går jag snabbt tar det en och en halv timma, en knapp mil har jag räknat fram på ett ungefär. Mycket uppförsbackar och högt tempo. Ibland har jag sällskap och det är knappt att det går att prata samtidigt. Det gör nytta! Sakta men säkert. Och det går rätt så bra. Fokus på målbilden! Den veckan vi var uppe i norr brann i frosseriets tecken, vin, godis och god mat... men det måste man ju unna sig ibland. Annars orkar man ju inte med det här!

Den här kroppen är äntligen under renovering efter alla graviditeter, frosserier och amningar under de senaste fem åren. Det känns så himla bra att vara klar med att sätta barn till världen. Efter Anna kändes det inte riktigt så. Nu är jag proppnöjd! Och det är en härlig känsla. Att vara nöjd! That's it liksom. Nu ska vi njuta av det vi har, och det vill jag lova att jag gör! Det är underbart med alla barn och att få vara mamma till dem! Följa dem och se deras utveckling! Nu har också lilleman fått eget rum så nu sover jag mycket bättre igen, bara det gör underverk! Att få sova flera långa timmar i sträck! Snacka om energikick!


måndag 18 oktober 2010

Axel in action!!

söndag 17 oktober 2010

Lek i Fjällaskogen!!

Kottar måste man ju smaka på... Om man heter Annapanna!

fredag 15 oktober 2010

Måste bara dela med mig...

... av en länk. Skulle ni få för er att åka uppåt landet och då färbi Skellefteå och Kåge, så ta en sväng inom tunnbrödsbageriet. Vi stannar alltid till där och bunkrar, och skulle man inte råka köra förbi just när de har öppet så kanske man gör det så länge pizzerian har öppet? I så fall kan man hämta och betala brödet man beställt där. Nu sitter vi och mumsar på hårt tunnbröd med västerbottenost och hemmagjord morotsmarmelad.

Svårt att låta bli!

...att skriva.
Vi har varit akut norrut, till Luleå tur och retur senaste veckan. Vi trodde i vår enfald (!) att det skulle gå finemang att starta vid läggdags för barnen på kvällen och sedan hjälpas åt att köra medans barnen sov hela natten. Men hallå, hur gott sover man i en bil? Inget vidare. Eller jo, två av de små sov så gott så gott! Men lilla fröken Annapanna, sov inte! Hon gallskrek... mer eller mindre. När klockan var mitt i natten och när vi var i Gävle, så tog vi in på hotell. Baxade in hela konkarongen och sov i några timmar. Det var nog skönt för oss alla! Efter en ordentlig hotellfrulle så packade vi in oss i bilen igen och startade sista etappen. Vi lärde oss en läxa. Hemfärden ska planeras så att vi checkar in hyfsad tid på kvällen. Gävle var ett rätt ok val. Hemifrån och dit är det femtiofem mil och från Gävle till Lule är det sjuttiosex mil.

Väl uppe i norr var det några intensiva svåra dagar. Utan att gå in på vad som hände kändes det som att livet gav oss alla en rejäl smäll rakt i ansiktet. Utan att någon hann att ducka. Livet kan göra fruktansvärt ont ibland och att inte nå fram och hindra det som sker är så otroligt frustrerande. Att bara tillåtas att stilla titta på och vara åskådare gör mig arg. Primitiva känslor. Nu går livet på något sätt vidare... vi tänder ljus ikväll. Minns och pratar.

Som motvikt på eländesvågen var att få träffa barnens kusiner och deras föräldrar. Maken till gästfrihet finns inte! <3 En snabbhälsning hanns med med barnens stora kusiner från ännu längre norrut också. Men det blir förhoppningsvis mer av den varan om ett tag igen. Hoppas hoppas!

Idag har vi alltså kommit hem igen. Och hela hemresan har klaffat så himla bra. Förutom att vi fick med oss lite norrlandsförkylning (kanske därför allt gick så smidigt, tjejerna sov bort många mil...).  Och förutom snöelände från Lule till Ume. Med sommarbulor... ingen hit!

Så får se nudå hur länge skrivkrampspausen varar denna gången...

torsdag 14 oktober 2010

Boooring!

Brrr! Det snöar norrut!!

onsdag 6 oktober 2010

Pyssel vid köksbordet!