Lilleman börjar äntligen bli sig själv igen, igår eftermiddag var han så där go och glad igen som han brukar vara. Jag har verkligen saknat hans glittrande ögon och härliga leende, sista veckorna har det varit gnäll och gråt och önskan om att bli buren. Det har han såklart blivit och det är också mysigt men tiden räcker liksom inte till för att bara bära när vi har två till som pockar på uppmärksamhet och ett hus som svämmar över av tvätt och dammråttor =) men nu är vi nog i slutet av tunneln vad gäller den här förkylningen! Får jag nu sova sammanhängande ett par nätter och fortsätta med mitt nyinköpta svindyra vitaminpreparat köpt på hälsokostaffären (som jag egentligen inte tror på, det är mitt första inköp på en sån affär, men nu har jag blivit övertalad att köpa detta av min otroligt omtänksamma väninna..) så hoppas jag att jag snart blir människa igen! Egentligen är det inte konstigt att jag är trött som doktorn sa häromdan på jobbet, fyra graviditeter, och tre levande barn på fem år. En stor sorg, flytt och småbarnsår. Nytt jobb. Det hade varit konstigt om min kropp var i topptrim! Då räcker det med en sån här period med långdragen förkylning och dålig nattsömn för att jag ska känna mig helt färdig.

Det är skönt med lite medhåll :-) mer sånt!! Sjukdomsvinst kallas det visst... =)

Annars så är det en helg som består av jobb. Men jobb här i stan, vilket innebär att jag får sova hemma. Inte på en hybel vid sjukhuset i Baerum. Det är skönt. I eftermiddag blir det nog påhäls och fika hos bästaste vännerna. Och ikväll tror jag till och med att det ska få bli lite vin. Och god mat. Mys i soffan! Och förhoppningsvis sovmorgon på söndag, i alla fall till sju! Det hade varit skönt!