Premiär i hoppgungan!!

Antiflow.

Nu är det värsta antiflowet hos denna mamman. Jag som bara för några veckor sedan såg fram emot och tyckte om vardagen, nu hinner jag inte med i ekorrhjulet! Allt ska jag hinna med! Barnen ska få något vettigt ut av dagarna och gärna något nyttigt i magen, hus & hem ska se någorlunda anständigt ut (hjälp nu kom jag på att toan behöver skuras!) jag måste laga mat så det finns matbackar till frysen, handla på ICA (måste göras ofta eftersom jag tar handling på hemväg från promenaderna, då får det inte plats så mycket under vagnen) det ska städas och bäddas rent. Anna behöver sina sovtider och då ska hon vara mätt innan. Det ska tvättas och vikas in i byråerna. Simskola igår. Ridning på lördag och mulleskola på söndag. Hunden ska ha sitt.

Det skulle vara skönt att bara för en stund få lov att släppa på ansvaret. Få lasta över hela skeppet på någon annan. Få några minuters helt egentid utan att den förbannade mobiltelefonen ringer med tusen frågor. Bara en sån sak som att få gå och simma och sola. Eller som häromdan kunna åka till en vän på tupperwareparty, men nej det gick inte. Eller en sån simpel sak som att kunna sitta och läsa en tidning i lugn och ro. Det är så otroligt tröttsamt att alltid alltid få avbryta att jag gett upp. Det ger mer irritation att bara få läsa eller tänka halva tankar än njutningen att få lov att läsa en halv artikel.

Men det värsta värsta är att behöva byta ut mitt mamma-hjärta till ett stålhjärta. I alla fall under lämning på dagis. Sista två dagarna har Maja varit förvivlad när jag skulle gå från dagis. Idag började det redan hemma när vi skulle ta på ytterkläderna. Stora tårar. Det är hemskt, vidrigt och suger min energi. Jag kan inte släppa det på hela dagen. Stackars stackars unge! Prioriterar jag fel de tre dagar hon har dagis i veckan? Hon brukar älska dagis. Hon blir otroligt rastlös av att gå hemma med mig och Anna. Visst, vi är ute och promenerar och leker i lekparken, kastar stenar i havet eller hittar på andra saker. Men det ger ingen riktig stimulans åt henne, att leka ensam.

Usch, jag vill helt enkelt bli glad igen.

Usch..

..vad det bär emot att sätta sig här och skriva. Jag har ingen lust ork eller energi till det. All tid läggs på barnen just nu. Är det inte inskolning på nytt dagis så är det handla mat och blöjor på ICA, är det inte lek&plask så är det väg&mät på bvc. Är det inte barnvagnspromenader så är det matning med gröt och katrinplommonpuré. Eller blöjbyte, eller hjälpa Maja att plocka blommor eller att rita prinsessor och sjöjungfrur... se på Peter Pan på dvd. Städa undan pysselsaker och pärlor, barbiedockor, puzzel, legobitar och fan och hans moster som plockats fram under dagen.

Jag fattar inte hur mycket tid dessa två små solar kräver!! Men idag har jag kommit på att jag nånstans mitt i allt det här helt glömmer bort mig själv. Jag har inte gjort en enda egen sak sen Anna föddes. Jo klippt mig två gånger men då har jag löst barnvakt själv.
Idag har en lätt panik- och kvävningskänsla infunnit sig. Och att mitt humör inte varit på topp har ju såklart Maja känt. Och därför testat alla regler och mitt tålamod in absurdum! Och jag blir arg och skäller och så kommer det dåliga samvetet direkt.

Gaaah!

Så är äntligen sista antibiotikatabletten nedsvald. Nu kanske jag kan bli människa igen? Halsen är bättre men inte riktigt bra, i morse vaknade jag med en känsla av att något är på g igen! Otroligt tröttsamt! Maja är sådär heshostig som hon brukar bli med sin förkylningsastma och Anna är så snorig att hon har svårt att amma. Måtte det bli vår och sommar väldigt väldigt snart! Igår innan vi somnade låg vi och fantiserade om hur det skulle vara att flytta ifrån Sverige i oktober och komma tillbaka som nu i början av april. Det hade varit härligt att bo i sol och värme den mörkaste tiden. Eller att bara pröva på att bo utomlands något år. Men det måste i så fall ske innan Maja börjar skolan och dit är det två och ett halvt år. Brådis mao! Fast ibland räcker det med att drömma sig bort så känns förkylningar och sånt elände en aning lättare att uthärda!

Maja trivs på nya dagis. Inskolningen gick fint! Idag är det andra dagen hon är där själv hela dagen. Hon hann knappt krama hejdå innan hon rusade in i leken med alla nya kompisar. Det är härligt att se. Tänk vad jag oroade mig i onödan. Att rycka upp henne ur trygg invand miljö med kända ansikten och vänner trodde jag skulle bli ett trauma för henne! Och så gick det så här bra. Skönt att ha fel ibland!

Påsken avlöpte i rätt så lugn och ro. Påskmiddag hos föräldrar med god mat. Lax i alla möjliga varianter, västerbottenostpaj, Jansons, snittar med ägghack sill och rom på... mums!

Tänk ändå hur två syskon kan vara så himla olika. I min värld tänkte jag att OK vi har fått en flicka till, Anna, då blir det en repris av Maja. Haha! Dessa två damer går inte att jämföra på samma dag. Anna är så oerhört tydlig i allt. Om något inte är bra så talar hon om det högt och ljudligt, likaväl som hon kan skratta och kikna och le när hon är nöjd. Hon har sina rutiner och är väldigt tydlig med dem också! Maja var mer hmm... oklar. Hon sov dåligt om nätterna, jag sov nog inte en hel natt på två år med henne. Anna har sovit hela nätter någon vecka nu och innan så vaknade hon en gång per natt och ville äta. Jag är ju inte alls trött, utan oftast en pigg Ulrika! Tanken att är det så här enkelt kan jag ha hela huset fullt av barn, har redan kommit. När Maja var liten tänkte jag en och ingen mer! Å andra sidan är jag övertygad om att orsaken till detta jag själv och mitt beteende. Det låter som att det på något sätt skulle vara Majas 'fel' så är det ju inte. Hon är verkligen världens bästa! Det är nog snarare jag som, i all välmening, inte var tydlig i mitt rutinskapande. Det är jag nu. Man lär så länge man lever! Plus att Anna faktiskt får lov att låta lite ibland om jag håller på med något annat eller Maja. Jag rusar inte till henne bara för att direkt trösta. Det funkar inte, då skulle jag ju inte hinna med något annat!!! Men oj vad jag njuter av denna mammaledigheten, jag älskar att vara hemma! Bara jag får lite egentid varje dag så är jag nöjd och glad. Jag måste få mina promenader som glivit som ett gift i kroppen. Sista tidens hals och öroninfektion har lett till att jag hållit mig i från promenerandet och det har lett till abstinens och genast börjar jag äta onyttigt. Märkligt det där, när jag motionerar håller jag igen när jag är slö ja då äter jag! Man har väl nån skruv lös...

Anna är förresten alldeles snart 5 månader, som sagt vart tar tiden vägen???

GLAD PÅSK!!

Fyra såna här små duniga kycklingar hade en fröken med sig till Majas nya dagis i torsdags. Barnen var lyriska och även denna mamman som faktiskt aldrig sett levandes kycklingar 'på riktigt' tidigare, och som också fick lov att klappa dem! Så otroligt söta och alldeles mjuka duniga...

Jag önskar er alla en riktigt Glad Påsk!!

Pekfingervals!!

30 words

Speed test

Haha så kass är jag!!

Kåvepenin och amning!

Funkar sisådär. Lilla Anna har magknip och är lös i magen! Stackars lilla unge. Helst vill jag avsluta kuren medibums, men jag får nog käka den några dagar till i alla fall! Enligt FASS:
"Amning
Grupp II.
Fenoximetylpenicillin passerar över i modersmjölk, men risk för påverkan på barnet synes osannolik med terapeutiska doser." Men på min lilla unge som faktiskt nästan aldrig gnäller utom när hon är hungrig eller trött, så påverkar det... trist och tråkigt! I dag har hon sovit riktigt uselt! Bara korta snuttar, och hon har tömt sig ordentligt, minst sagt!
Det om det!

Idag har vi varit på Villa bro och käkat söndagsmiddag. Väldigt vacker miljö och väldigt god mat! En ledsen nästan otröstlig Anna gjorde ju sitt till förstås... stackars lilla unge!

Innan middagen var det dags för premiär för Maja på Knytte, alltså tidig Mulleskola. Ute i skogen. Det var så himla bra tajmat för i hennes grupp fanns tre tjejer från hennes nya dagis! Perfekt att lära känna dem lite bättre utanför dagismiljö!

I går sov jag på dagen. Det är väl så att när jag äntligen kunde släppa ansvaret och slappna av så kände kroppen att den hade en infektion i sig och egentligen var rätt så slut. I veckan som gått har Jonas jobbat och kommit hem sent och det har bara varit för mig att stiga upp med barnen och gilla läget. Med Alvedon fixar man det mesta!

Sammantaget har det varit en lugn skön helg. Precis vad jag behövde!

I morgon är det ny vecka och måndag, och dagis är stängt för utbildning! Det blir en hemmadag, Maja är förkyld så det blir nog en innepysseldag! På tisdag fortsätter inskolningen igen!

Det rullar liksom på, vardagen. Och jag tycker faktiskt att det är väldigt väldigt skönt! Dessutom får man väl säga att våren är här? I dag var det 10.5 grader ute!! Underbart!