onsdag 22 april 2009

Antiflow.


Nu är det värsta antiflowet hos denna mamman. Jag som bara för några veckor sedan såg fram emot och tyckte om vardagen, nu hinner jag inte med i ekorrhjulet! Allt ska jag hinna med! Barnen ska få något vettigt ut av dagarna och gärna något nyttigt i magen, hus & hem ska se någorlunda anständigt ut (hjälp nu kom jag på att toan behöver skuras!) jag måste laga mat så det finns matbackar till frysen, handla på ICA (måste göras ofta eftersom jag tar handling på hemväg från promenaderna, då får det inte plats så mycket under vagnen) det ska städas och bäddas rent. Anna behöver sina sovtider och då ska hon vara mätt innan. Det ska tvättas och vikas in i byråerna. Simskola igår. Ridning på lördag och mulleskola på söndag. Hunden ska ha sitt.

Det skulle vara skönt att bara för en stund få lov att släppa på ansvaret. Få lasta över hela skeppet på någon annan. Få några minuters helt egentid utan att den förbannade mobiltelefonen ringer med tusen frågor. Bara en sån sak som att få gå och simma och sola. Eller som häromdan kunna åka till en vän på tupperwareparty, men nej det gick inte. Eller en sån simpel sak som att kunna sitta och läsa en tidning i lugn och ro. Det är så otroligt tröttsamt att alltid alltid få avbryta att jag gett upp. Det ger mer irritation att bara få läsa eller tänka halva tankar än njutningen att få lov att läsa en halv artikel.

Men det värsta värsta är att behöva byta ut mitt mamma-hjärta till ett stålhjärta. I alla fall under lämning på dagis. Sista två dagarna har Maja varit förvivlad när jag skulle gå från dagis. Idag började det redan hemma när vi skulle ta på ytterkläderna. Stora tårar. Det är hemskt, vidrigt och suger min energi. Jag kan inte släppa det på hela dagen. Stackars stackars unge! Prioriterar jag fel de tre dagar hon har dagis i veckan? Hon brukar älska dagis. Hon blir otroligt rastlös av att gå hemma med mig och Anna. Visst, vi är ute och promenerar och leker i lekparken, kastar stenar i havet eller hittar på andra saker. Men det ger ingen riktig stimulans åt henne, att leka ensam.

Usch, jag vill helt enkelt bli glad igen.

4 kommentarer:

Adhdmamman sa...

Hej vännen!
ser att du har det lite tufft, jag kan ej hjälpa dig att handla elelr städa men svara på dina frågor angående förskolan kan jag nog. (jobbar ju där)

nästan ALLA barn har ngt form av bakslag som ter sig som du säger med tårar och att de ej vill gå dit.
och jag lovar dig att det verkligen är så.
Jag tror inte du prioriterar fel, Maja behöver få komma till föskolan för allt det som en förskola ger. jag tror på att förskolan gör gott för barnen.

Det jag kan tipsa om är att försöka ge Maja egen tid med dig utan anna. För det är klart att detta även kan vara en reaktion på att inte vara nr ett utan få dela den platsen.
Ge Maja ngt att se fram emot att tex "på lördag då ka du och jag bara du och jag gå ner på byn och köpa varsin glass och tiutta på korna" (eller vad det nu kan vara.
Jag LOVAR att det kommer att gå över detta med hennes tårar vid lämning men så länge...
var stark och prata bara positivt om förskolan, hennes fröknar, hennes kompisar där.
kanske kan du även säga ngt i form av "ja du ska ju iväg till skogen och ha kulm idag medan mamma får gå här hemma och ha tråkigt"

KRAm och hoppas det löser sig!

Anonym sa...

Hej Vännen...
Svart svart svart...jag vet hur du känner det man hamnar i någon sorts vardagsstress av allt man ska hinna med.
Är du själv hemma hela veckorna?

Det ÄR slitigt att vara hemma med två barn och dessutom ta hand om allt praktiskt runt.

Kan ni inte städa o handla när Jonas är hemma, det är få saker som jag tycker är så skööönt som att gå själv i lugn och ro och storhandla...

Apropå Maja så kan jag bara säga att det går över, ringer du efter en stund så har hon säkert jättekul?
Hon kanske känner att hon vill ha Mamma lite själv-ibland räcker det med en bio eller lite pyssel och du...om du inte hinner eller orkar med så är det ok ändå!

KRAM Catrin

Jessica sa...

Stackare, du verkar ha det riktigt tufft nu.

Mobilen har jag en bra lösning på. Stäng av den, ta inte med dig den när du går ut. Jag lovar att dom som vill dig nåt, eller undrar något kommer att själv komma på egna lösningar på problemen. För allt brukar ju lösa sig och du får ett stressmoment mindre.

Resten är lite svårare att ge tips på, mer än att det är viktigt att dela på sysslorna. Att vara hemma och vara mammaledig är ett riktigt heltidsjobb och man måste ge sig ledigt för att orka.

Skickar dig massa styrkekramar!

Linda sa...

Usch vännen, vad svårt du har det. Jag ser att du har fått många bra råd av ovanstående som jag bara kan hålla med om.

Var rädd om dig!!! Skickar stora varma styrkekramar till dig!