onsdag 15 april 2009

Så är äntligen sista antibiotikatabletten nedsvald. Nu kanske jag kan bli människa igen? Halsen är bättre men inte riktigt bra, i morse vaknade jag med en känsla av att något är på g igen! Otroligt tröttsamt! Maja är sådär heshostig som hon brukar bli med sin förkylningsastma och Anna är så snorig att hon har svårt att amma. Måtte det bli vår och sommar väldigt väldigt snart! Igår innan vi somnade låg vi och fantiserade om hur det skulle vara att flytta ifrån Sverige i oktober och komma tillbaka som nu i början av april. Det hade varit härligt att bo i sol och värme den mörkaste tiden. Eller att bara pröva på att bo utomlands något år. Men det måste i så fall ske innan Maja börjar skolan och dit är det två och ett halvt år. Brådis mao! Fast ibland räcker det med att drömma sig bort så känns förkylningar och sånt elände en aning lättare att uthärda!

Maja trivs på nya dagis. Inskolningen gick fint! Idag är det andra dagen hon är där själv hela dagen. Hon hann knappt krama hejdå innan hon rusade in i leken med alla nya kompisar. Det är härligt att se. Tänk vad jag oroade mig i onödan. Att rycka upp henne ur trygg invand miljö med kända ansikten och vänner trodde jag skulle bli ett trauma för henne! Och så gick det så här bra. Skönt att ha fel ibland!

Påsken avlöpte i rätt så lugn och ro. Påskmiddag hos föräldrar med god mat. Lax i alla möjliga varianter, västerbottenostpaj, Jansons, snittar med ägghack sill och rom på... mums!

Tänk ändå hur två syskon kan vara så himla olika. I min värld tänkte jag att OK vi har fått en flicka till, Anna, då blir det en repris av Maja. Haha! Dessa två damer går inte att jämföra på samma dag. Anna är så oerhört tydlig i allt. Om något inte är bra så talar hon om det högt och ljudligt, likaväl som hon kan skratta och kikna och le när hon är nöjd. Hon har sina rutiner och är väldigt tydlig med dem också! Maja var mer hmm... oklar. Hon sov dåligt om nätterna, jag sov nog inte en hel natt på två år med henne. Anna har sovit hela nätter någon vecka nu och innan så vaknade hon en gång per natt och ville äta. Jag är ju inte alls trött, utan oftast en pigg Ulrika! Tanken att är det så här enkelt kan jag ha hela huset fullt av barn, har redan kommit. När Maja var liten tänkte jag en och ingen mer! Å andra sidan är jag övertygad om att orsaken till detta jag själv och mitt beteende. Det låter som att det på något sätt skulle vara Majas 'fel' så är det ju inte. Hon är verkligen världens bästa! Det är nog snarare jag som, i all välmening, inte var tydlig i mitt rutinskapande. Det är jag nu. Man lär så länge man lever! Plus att Anna faktiskt får lov att låta lite ibland om jag håller på med något annat eller Maja. Jag rusar inte till henne bara för att direkt trösta. Det funkar inte, då skulle jag ju inte hinna med något annat!!! Men oj vad jag njuter av denna mammaledigheten, jag älskar att vara hemma! Bara jag får lite egentid varje dag så är jag nöjd och glad. Jag måste få mina promenader som glivit som ett gift i kroppen. Sista tidens hals och öroninfektion har lett till att jag hållit mig i från promenerandet och det har lett till abstinens och genast börjar jag äta onyttigt. Märkligt det där, när jag motionerar håller jag igen när jag är slö ja då äter jag! Man har väl nån skruv lös...

Anna är förresten alldeles snart 5 månader, som sagt vart tar tiden vägen???

3 kommentarer:

Lisbeth sa...

Hehe, det är som du skriver med mammas rutiner: upplevde exakt det samma med mina två - Daniel sov, åt och gjorde allt annat med inbyggd klocka. Det gjorde inte storasyster, men man var ju så mycket mer osäker med den första, så det är väl inte så konstigt! Daniel kunde få gråta en stund, man visste ju a tt det inte var något farligt med tårar, annat än för mammahjärtat...
Vi har fullt upp, det krångar lite men känns ändå väldigt bra. Den här veckan lär nog bli en av de mest strssiga i mitt liv, men sedan ska vi nog kunna andas lite. Massor mer att göra, men inte den tidspressen. Hoppas bara att toaproblemet löser sig fort och att bänkssivan till köket kommer - vi kan ju inte få inkopplat gashällen annars... Ha det gott!
*kramar*

Linda sa...

Vad skönt att antibiotikakuren är över. Jag hoppas du får vara frisk nu och flickorna likaså.

Vad skönt det vore att bo utomlands halva året och slippa vinter och kyla. Vilken dröm =)

Stor kram!

Hallongränd 4! sa...

Hoppas du håller dig kry nu när a-kuren är över.
Bra att du njuter av ledigheten. Kul att tjejerna är olika. Då blir det ju inte samma sak hela tiden, liksom.

Kram från Annette