Nämligen vecka 20 i graviditeten!
Halva graviditeten har gått. Man börjar få en mage som alla kan se och livmodern når ända upp till naveln.
Fostret väger nu ungefär 350 gram och är runt 24 centimeter långt. Det har fått ögonfransar och kanske lite hår på huvudet. Ögonlocken är färdiga. Fingrarnas naglar växer, men de täcker inte hela fingertoppen än. Svettkörtlarna blir färdiga nu, men fostret kommer inte att börja svettas förrän efter sin födsel.
Fostret har fått känsel, och kan reagera på smärta. Det kan göra avancerade rörelser som till exempel bakåtkullerbytta.
Taget från 1177.
Jag mår bra, men börjar bli trött igen. Det är nog dags för lite järntillskott, det får bli en apotekstur innan dagishämtning idag. Dagarna rullar på ett ett rätt så lagomt tempo. Jag är hemma med barnen om dagarna, Maja är ju på dagis tre dagar i veckan, men Annapanna är ju hemma. Och så jobbar jag 43% kvällar och helger på vår jourcentral. Igår kväll jobbade jag och jag slutar vid 22, sen hem och ta kvällsrundan med hundarna, ge Anna en flaska välling så hon (förhoppningsvis) sover gott hela natten, ta hand om mig själv, få ro i kroppen och kunna somna. Inte den lättaste ekvationen. Jag har helt enkelt svårt att slappna av. Nu har jag kommit på en bra grej i alla fall. Jag har skjutit på Majas dagisstart med en timma på morgonen. I stället för att vara där fem i åtta äter vi frukost hemma och myser en stund på morgonen innan det är dags för att gå dit vid nio. Det var första dagen vi prövade idag och det var så mysigt. Maja kom till sängen och gosade sig en stund, pratade om hur hon hade haft det under gårdagen då hon hade varit hos en kompis och lekt. Sen fick Anna sitt, Maja var duktig tjej och började plocka fram frukost under tiden. Allt gick i ett lugnare tempo, ingen stress och det är en skön start på dagen, det tycker nog Maja också. Lika bra att passa på att njuta så länge det går innan skolan börjar med mer fasta tider.
I lördags var bjudna på spökfest hos goda vänner. Ett av den familjens barn hade bjudit hela sin klass(!) och så var det alltså Halloweenspektakel. Familjen har tidigare bott i USA och där firas ju Halloween på ett annat sätt än i Sverige. Det var jättekul att få vara med om detta. Alla var utklädda, även vi vuxna. Jag var värsta häxan med svart långklänning och hatt svart läppstift... Vi vuxna och de äldsta killarna placerades ut längs en liten runda med levande ljus som snitslar, och sen gällde det att skrämmas så mycket man bara orkade när barnen kom några i taget. Hihi!! Det var jättekul! Och jättelyckat! Och alla blev lagom rädda, så vi var nog rätt så snälla ändå! Sen var det godisfrossa, alla barn som var bjudna hade med sig en påse godis. Allt godis hälldes sedan i en stor kittel. Jag tror inte jag sett så mycket godis någon gång... och det åts och det åts och det åts. Våran Maja somnade proppmätt i soffan och Annapanna fick inte ens följa med, hon var hos mormor och morfar. Det var nog bäst hon hade säkert stoppat ALLT i munnen...
Jag tycker annars att Allhelgona är en fin helg. Vi bor nästan granne med vår stads äldsta kyrkogård och kyrkan hade gjort så fint. Runt kyrkogården slingrar sig en stenmur och på den hade det ställts maschaller som brann. På gravarna fanns också tända ljus. Jag var i minneslunden och tände ett ljus för vår Olle som ligger där. Det var en otrolig stämning om än ledsam också. När jag går dit får jag alltid ett stänk av melankoli ett tag efteråt. Livet är så förbannat orättvist och märkligt.
Fast egentligen tror jag inte att han finns just där i minneslunden utan att han är en liten osynlig ängel som finns alldeles runt omkring och som håller ett vakande öga på oss och sina syskon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar