tisdag 27 oktober 2009

19e veckan...

Jag kan inte fatta hur snabbt veckorna går. Tiden går åt till att vara hemmamamma på dagtid och sjuksköterska på vissa kvällar. I helgen som gick jobbade jag och trots att det är trist att gå hemifrån så är det roligt när jag väl kommer till jobbet. Men det var en mentalt tuff helg. Att livet är väldigt skört fick jag en stark påminnelse om. Så var rädda om varandra där ute i landet, ta vara på de stunder som är och ta ingenting för givet. Jag fick mig verkligen en tankeställare. Det gäller att ta tillvara på livet medan det är.

Igår var vi hemma, barnen och jag. PappaJ hjälpte till att gräva upp marken utanför huset. Vi har bytt avlopp- och vattenstammar i hela huset, ända ut till gatan. Så nu är det väldigt skönt att veta att det inte kan hända nåt med dem, vi bor i ett gammalt hus och överraskningar i form spruckna rör ville vi inte få. Nu slipper vi det. Sura pengar men ännu värre om något gammalt rör skulle springa läck!

Medan han höll på som bäst med det gick barnen och hundarna och jag till vår strand här i närheten, Pinnevik, och plockade musslor och snäckor som jag tänkte ha på lut när Maja är rastlös och inte har något att göra. Då ska vi göra tavlor av dem, snacka om pysselmorsa va?? :-)

Maja hittade några döda småkrabbor som hon la på musselskal och skickade ut som båtar på vattnet, det var värsta begravningsstämningen. Staaaackars krabban snyftade hon... tills hon hittade en snäcka med pärlemor i, ååå mamma, nästan som en diamant. Det är snabba kast mellan känslostämningarna som tur är!

Hundarna fick vara lösa och sprang som värsta dårarna över stranden (nej jag såg inte skylten att hundar inte får vara lösa på stranden, eller jo kanske men antog att det bara gäller på sommaren? Det fanns inte en människa i närheten...å andra sidan så finns det gott om självutnämnda poliser i vår stad så förr eller senare säger väl någon något. Den tiden den sorgen!)
De rullade sig i sanden, bråkade med varandra, och så upp på gräset ner på stranden runt runt! Morrten lurar ändan av Fia än så länge. Han är så snabb och vänder på en femöring. För Fia tar det flera språng innan hon stannat och vänt sin stora kropp och hunnit få fart igen. Då är lille terriern redan låångt borta! Han hittade en äcklig gammal mussla som han bara var tvungen att rulla sig länge och väl på innan jag väl fick se vad han höll på med. Så han åkte in i duschen när vi kom hem. Ungefär ett kilo sand åkte också ner i avloppet, det sa vi inget om till husse!

Tyvärr hade jag ingen kamera med mig, inte ens mobilen... slarvmamma!


..........................

Nu är jag i vecka 19:


Nu kan man känna livmodern under naveln och den är ungefär lika stor som huvudet på ett nyfött barn. De flesta känner att fostret rör sig vilket brukar kännas extra bra om man tidigare har haft svårt att tro att det verkligen finns ett barn där inne. Man mår ofta bättre och känner sig piggare eftersom graviditeten går in i ett lugnare skede.

Fostret är nu ungefär 22 centimeter långt, väger runt 280 gram och kan knäppa sina händer. Fosterfettet är tjockt och täcker hela fostret. Huden över hela kroppen har även fått små tunna hårstrån, som kommer falla av innan fostret är fullgånget. De har också till uppgift att skydda den känsliga huden.

I magsäcken och tarmarna börjar den vätska bildas som kommer att behövas för matsmältningen. Bakom anlagen för mjölktänderna finns nu även anlagen för de permanenta tänderna som barnet ska få senare i barndomen. Flickfostrets äggstockar har redan fått anlag till hennes framtida äggceller.

2 kommentarer:

Linda sa...

Ni verkar ha fullt upp hos er! Lät mysigt att leta musslor och snäckor!

19e veckan, jisses så fort tiden går! Snart är du halvvägs! :-) Underbart.

Trevlig helg! kram

Anna Maria Niia sa...

Snacka om att tiden går!

Pernilla har öppnat sin blogg föe ett tag sedan...

Jag ska hälsa dom så gott. Dom gifta sig hemma i vardagsrummet och det var så dom. Enkelt, vackert och stillsamt!

Kram på er!!!