onsdag 14 oktober 2009

Onsdagsnytt.


Idag har vår Annapanna börjat att gå. Hon har tagit några steg från vardagsrumsbordet till soffan. Jag tror det var två steg, urgulligt! Hon sken som en sol. Görmallig! Och det var tydligen så kul att hon gjorde om det igen, lika glad då! Sen var hon ju tvungen att visa sina färdigheter för morfar!
Lilla ungen, det var ju inte alls länge sedan hon var en alldeles ny liten skrynklig skrutta! Och nu ska hon börja att gå sig fram i livet! Häftigt med utveckling. Nu börjar det en ny fas i mitt liv också - jagande-fasen och plocka-bort-från-det-hon-kan-nå-fasen. Maja var på ren svenska skitjobbig mellan det att hon var ett till två år. Ungefär. Hon skulle ha allt hon kunde nå, och rev ner det hon nådde. Drog i sladdar och lampor for ner i golvet på löpande band. Hon klättrade upp på köksstolarna upp på bordet snabbare än blixten. Jag hade rep runt alla matstolar kommer jag ihåg... Huvvaligen! Måtte inte denna lilla solstråle bli på samma sätt, för det var ett jobbigt år!

Å andra sidan har jag börjat jobba lite mer ordentligt redan. Då blir jobbet en ventil från hemmalivet. Vilket innebär en gladare och mer tillfreds mamma U. Jag jobbar kvällar och helger. Det är ett helt perfekt schema, cirka 40% och året ut i första hand. Tänk om jag kunde få en sån tjänst! Det hade varit guld. Barnen behöver inte upp i ottan till dagis och slipper vara där speciellt mycket alls. Jonas och jag kommer ju att gå omlott varandra men när barnen är små hade det varit helt perfekt och värt det. Dessutom får pappaJ förståelse över hur det är att ha ansvaret över två barn. Nyttigt nyttigt. Jag känner att jag trivs så himla bra på jobbet. Bästa stället jag hittills arbetat på faktiskt. Snabba besök, snabba beslut och teamarbete. Helt perfekt! Dessutom fantastiskt lärorikt! Man vet aldrig vad som står bakom dörren när det ringer på klockan.

I dag när Anna hundarna och jag hämtade Maja på dagis gick vi allihop en sväng till stan. Jag tycker det är mysigt att ta en eftermiddagsprommis efter dagishämtning. Dels får hundarna en rastning och så får Maja och jag röra på oss och vi alla får frisk luft! Idag köpte vi också höst och vinterkängor till Maja. Gore-tex är svinigt dyrt men lika bra att köpa ordentliga skor tycker jag. Jympadojjorna har snart gjort sitt. I morse var det frost ute! Brr!

På hemvägen efter skoinköpet stannade vi till på ett bageri och köpte bröd. Gick sedan hemåt och nästan hemma fick jag en känsla av att jag glömt något, att det var väldigt tomt... herregud var är hundarna??? Hmm... denna mamman hade sirap i skallen och hade glömt kvar dem utanför bageriet, det var bara att dra ett djupt andetag vända och gå tillbaka och självklart där satt de så snällt så och blev jätteglada när vi kom.

Jisses säger jag bara! Nästa gång kanske jag glömmer mig själv nånstans, vem vet??

3 kommentarer:

Silje sa...

Hej vännen! Måste ju skratta lite när jag hör att du glömt hundarna ;) Men amningsdemens/småbarnsdemens tror jag är ett mycket vanligt fenomen. Kramiz på dig!

Jenny sa...

Glömma vovvarna! Fy dig! =)
Fia hoppas verkligen att du gottgör det i helgen och låter henne komma på släktträff... =)
Stor kram på er från Jenny & Yatzy

Hallon & Blåbär sa...

Nämen, Anna börjar ju bli stora tjejen, tycker ju inte det var längsen hon var nykläckt =).
Tiden går så himla fort, men visst är det härligt med alla utvecklingsfaser dom små går igenom.

Hua, att glömma vovvarna och skönt att dom satt kvar.

Ha en bra dag!