Rutiner...

...tror jag är en rätt så viktig ingrediens i mitt liv. Nu matar allt på igen i nån sorts trall. Min dagliga rutin, vilken jag försöker att få till varje dag är min långpromenad på en och en halv timma. Uppför och nerför alla backar i denna kulliga stad. Nu börjar jag till och med få kommentarer från vänner jag möter att "är du alltid ute och går?" Jag blir nästan full i skratt, för jo, det känns nästan så. Jag och Morrten promenerar och Anna ligger och antingen sover eller tittar på världen från sin röda vagn. Antingen motionsgår vi i snabb takt min långrunda eller så går vi och handlar eller gör andra ärenden. Den enda gången jag tar bilen är när jag ska någon längre stans och då Maja är med. Även om hon blivit väldigt bra på att gå hon också i och med flytten hit, så orkar ju inte hennes ben att gå för långt. Jag kom på en dag att snart kanske hon orkar cyklar med mig runt? När vi bodde på landet sa hon alltid "jag orkar inte gå min ben är trasiga" och hon surade och sackade efter. Nu går hon bredvid mig och håller i vagnen och tjattrar på =)

Utöver den rundan per dag har jag inte så många fler krav på mig. Alltså mer än att ta hand om barnen, hunden, hus och hem... handla och laga mat, plocka i ordning, tvätta och vika ihop in i skåpen, betala räkningarna... och just i dag, just i denna stund känns det OK. Bara jag inte får den där jobbiga känslan av att sitta fast och vara låst, kvävd. Då får jag panik och sparkar bak ut. Det behövs ventiler, något att se fram emot.