Tid!

Jag förstår inte hur man kan uppleva tiden så himla olika vid olika perioder i livet. Det har jag upptäckt att jag verkligen gör. Som när jag var mammaledig med Maja. Då gick faktiskt de flesta dagar i ultrarapid. Låångsamt, jag tyckte faktiskt att det vissa dagar var riktigt tråkigt att vara hemma. Men då bodde vi på landet och det fanns ingen i närheten som var hemma eller som hade små barn. Vissa dagar räknade jag timmarna tills pappaJ kom hem... för att då kunde jag i alla fall få prata med någon vuxen, och känna mig lite mer Ulrika i stället för bara mamma. Då hade jag hur mycket tid till allt möjligt hemma. (Hmm förtränger jag allt det jobbiga nu måntro??)

Men så som dagarna bara kutar på nu i hundra trodde jag inte var möjligt. Jag hinner ju ingenting! Jag trodde att jag skulle få massor av tid till mitt papperspysslande, att jag skulle prestera såna mängder av egengjorda kort att jag hade stora bekymmer med vad jag skulle ha dem till!! Haha säger jag nu!! Jag har gjort två(!) kort sen Anna föddes. Det ena med lite tanke bakom men det andra till en dagiskompis till Maja i superstress dagen före kalaset (som sen blev inställt på grund av sjukdom, snopet Ulrika!).
Just nu bor vi för tillfället på mycket mindre yta än vad vi gjorde tidigare, ändå hinner jag precis att dammsuga och hålla hyfsat i ordning. Konstigt.
Fast jag vet ju att det handlar om den otroligt stora skillnaden det är i att ha ett barn och den kaotiska tillvaron att ha två! Hur i hela friden hinner man ha både tre och fyra?? =) Det stämmer också, det jag hörde eller läste innan, att barn nummer två får liksom bara hänga med. MOch just det kan ge mig lite dåligt samvete. Jag vill ju ge Anna precis samma tid som Maja fick, men det går ju bara inte! Å andra sidan så tror jag nog inte heller att vår lilla bebis tar någon skada av att jag ibland bara sitter på sängkanten och kastar fram ett bröst -ät! Eller när jag inte hunnit tanka henne full innan jag satt mig i bilen, stannar vid en bussficka, hämtar fram henne och ammar i bilen, rap och sen tillbaka i bilbarnstolen. Till skillnad mot när jag skulle ge Maja mat, gosade ner oss i soffan och satt där som värsta primadonnan. Allt planerat i minsta detalj. Skulle ha kudde här och kudde där... Eller som att Anna nu ligger ute i vagnen och sover, precis bredvid i gårdshuset pågår värsta renoveringen. Häromdagen höll de på att 'bila' i betong, jag tänkte att nu vaknar hon väl ändå? Men icke. Sessan sov på som bäst. Liksom hon gjorde när de hade sån där 'plattatillmarken-maskin'. ZzZz. När Maja var lite sov hon under carporten och lugn och ro. Eller inomhus, och jag dammsög inte ens...

Nåväl, idag har dessutom denna mamman varit på anställningsintervju. Det var trevligt och de erbjöd ett långtids-vikariat på några få procent, med bara kvällar, och helger. Passar mig som handen i handsken. Då kan jag vara hemma med barnen men ändå jobba. Inte gör det mig nåt att två kvällar i veckan råka 'missa' läggning av barn ;-) start fram mot sommaren. Det ser jag fram emot! Ett jobb där jag kommer att utvecklas och lära mig massor av sjukvård, inte låta den mesta tiden under ett arbetspass gå åt till dokumentation framför datorn. Det är ju möten med människor som jag tycker är stimulerande!