Maria Aurora!

Måste ju också skriva några rader (hm, några rader? vem lurar jag? jag är inte besatt av konsten att formulera mig kortfattat som kanske märks i den här bloggen...) om dagens möte med en Aurora-barnmorska på stora sjukhuset där vår dotter kommer att födas på något vis någon gång i november.

Maria Aurorasamtalen är väldigt individuella.
För min del idag så gick jag och en barnmorska igenom min första förlossning, den med Maja. Den var väldigt långdragen och traumatisk. Den slutade med ett akutsnitt på femte dagen. Och en styck 'unge' i respirator på iva. Ingen hit med andra ord. Men när jag satt där idag kändes det ändå väldigt bra. Gå igenom grej efter grej som hände. Få en del svar. Bli matad med andra sätt att se på vissa saker som jag hade skapat mig en egen sanning kring. Nyttigt. Bland annat något som hakat sig fast i egoskallen att jag inte kan föda barn, att min kropp inte får värkar. Det var bullshit på ren svenska(haha nu var jag rolig!). Det kan den visst! Hon sa att en av fem, eller 20% funkar som jag, att det tar ett dygn innan man svarar på igångsättning. För värkarna kom ju faktiskt igång strax innan jag fick febern som gjorde att det blev snitt. Om det har jag funderat mycket idag.

Jag borde dock gjort detta för flera år sedan, så mycket ältande i onödan! Jag har ju 'lovat' min kurator i våras att sluta upp med att älta gammal skåpmat eftersom det endast ger skuldkänslor. Så det har jag faktiskt slutat med. Liksom att ta ut sorger i förskott och att låta energitjuvar suga musten ur mig. Och jag känner mig som en gladare Ulrika. Häftig känsla. Nog om den förvandlingen.

Vi hade en timma och den gick så snabbt. Lillebrors förlossning hann vi helt enkelt inte med. Men jag fick en ny tid, dels till samma barnmorska men även till en läkare för fortsatta samtal och planeringar.

Det bästa av allt var att jag behöver inte bestämma mig precis nu för hur jag vill ha det! Och det är inte antingen eller utan det kan vara både ock!

Alltså, kontentan.

Jag kan få ett snittdatum om jag vill, det trodde hon inte alls skulle vara några problem. Man brukar lägga det tio dagar före beräknad förlossning. Även om vi bestämmer ett sånt datum kan man avvakta och se vad som händer. Skulle man göra det och till exempel vattnet gå och jag blir orolig så kan jag ändå få ett kejsarsnitt direkt. Likadant om värkar kommer igång hemma så kan jag antingen åka in och föda 'normalt' eller när jag kommer in på sjukhuset och är livrädd, få ett snitt där och då! Jag kan till och med få ett planerat snittdatum till den datum då bebisen är beräknad inte tio dagar före. Alltså både hängslen och livrem och hela faderullan.
Jag trodde det var antingen eller. Nu ska jag smälta det här och ta mig en rejäl funderare.

Jag sa till barnmorskan idag att om det fanns garantier för att bebis och jag skulle må bra hela tiden och allt bara flyter på normalt, så skulle jag vilja vara med om en vaginal förlossning en gång med ett levande friskt illvrålandes barn som resultat. Men det finns ju inga såna garantier, det förstår ju jag också. Liksom jag vet av egna erfarenheter hur illa det kan gå. Men ändå. En önskan har man väl rätt till?

P.s. idag somnade trots-terroristen på 30 minuter. Och då var det bara tysta hojjt på mamma. Inga dumheter, utan små rop eftersom hon var törstig, och läsa saga. Men se det gick inte för jag hade läst tre böcker tidigare! Hejja konsekvensen! Eller kanske snarare hejja dagis som gör barnen trötta med mycket lek!