tisdag 22 april 2008

Teknikens under... :(



Vad har hänt med min blogg. Den skriver i html-format! Tröttsamt!
JÄTTEtröttsamt att någon iställning 'ellervaddetnuär' bara ändras sådär utan att fråga! *morr* Jaja jag får väl se hur detta blir när jag lägger ut texten!

Egentligen ska jag inte gnälla över småsaker som textformat på en blogg! Istället borde jag verkligen gå ut och njuta av det underbara vädret. Och det ska jag strax göra. Har bara suttit vid datorn en stund och jobbat lite, och bland annat skickat iväg en ansökan till ett jobb. Jag kanske har skrivit det tidigare men en tidigare chef ringde upp min mobil i förra veckan när jag som bäst låg i den eländiga magsjukan, hon talade om att det fanns tjänster ute och att hon väldigt gärna såg min ansökan! Sånt blir man ju glad av! Det stärker! Och det är ett jobb på den vårdcentral som jag jobbat på ett år ungefär, hösten 2006-augusti 2007, som uthyrd bemanningssköterska. Jag kan säga att så mycket medicinsk kunskap jag lärde mig under det året, har inte de arbeten i kommunen jag hittills haft ens kunnat snudda vid. Å andra sidan har jag ju lärt mig mycket inom den kommunala vården också, eller kanske mest administrativ kunskap faktiskt, när jag tänker efter. Allt är väldigt omständigt i kommunal vård, allt handlar om planering och förberedelse. Men det är framförallt ett väldigt fritt arbete. Jag lägger upp min dag som jag vill! Det som är lyxigt på en vårdcentral är att alltid ha läkare dörr i dörr. Det är bara att fråga dem! Det är jag inte bortskämd med idag! Å andra sidan är nackdelen på vårdcentralen att det inte finns tillräckligt med akut-tider så att alla som ringer kan få komma samma dag. Det blir lätt en stresskänsla av att inte räcka till. Men så är det ju i dagens sjukvård. Kan man inte vänta på en vc-tid får man söka akutmottagningarna.
Så nu har jag alltså två jobbansökningar ute. Jag kan inte säga vilken jag hoppas på. Båda har för och nackdelar. Jag vet var jag lär mig mest, och jag vet var det finns mest arbetsfrihet... tiden får visa. Jag kanske inte får något! Det har jag lärt mig sista halvåret, att man faktiskt aldrig får ta någonting för givet i livet. Det blir som det blir. Ingen idé att planera för stora saker.

Den andra tjänsten jag sökt är en tillsvidaretjänst där jag går på vikariat nu. Den är på 50%, och vårdcentraltjänsten är på 80%. Nackdelen med den är pendlingstid varje dag på en dryg timma. Kanske kan jag gå ner i tjänstgöringsgrad till 75%? Det jag tycker är bra med deltidsjobb är att jag kan ta extrapass på andra ställen exempelvis som bemanningssköterska. Att inte fastna i ett jobb år efter år efter år. Bli gammal och van och inte utvecklas längre.
Ansökningstiden för båda tjänsterna går ut nästa måndag. Ska bli spännande det här. Och en inte alldeles oviktig sak i det hela är lönen. Jag går hellre tillbaka till bemanningsbranschen och timvikar än går in på en tjänst med det ansvar det innebär, med en för låg lön. Så är det med det. Det är en principsak för mig.
Så.

Vilken ljuvlig helg vi haft! Vilket väder! Jag tinar! Är glad! Lycklig! Tillfreds! Känner att mitt tålamod blivit en mil längre och jag riktigt njuter av att vara utomhus (igår tex så städade jag bilen! Jag!) Undrar om Maja känner av min förändring? Hon är ljuvlig och supermysig. Glad och gosig. Inte alls lika trotsig som tidigare. Eller så är hon kanske helt enkelt som sin mor, blir glad och lycklig av solen och värmen? Ja kanske! Igår var även Jonas ledig och dagis stängt för utbildningsdag. Hela familjen gick på stan och strosade, åt lunch på fik, köpte nya vårskor till Maja, rosa såklart den nya favvofärgen. Sedan lek i stadsparken och så vårens första glass. Jonas har jobbat så mycket det sista att det var flera veckor sedan vi hade en hel dag tillsammans. Härligt!

Appropå sol och värme, glädje och lycka! Hur orkar så många människor gå omkring och vara bittra och tänka ut en massa egenpåhittade sanningar och dra upp en massa gammalt skit om och om igen, när nu äntligen våren och försommaren visar sig? När livet i stället går ut på att njuta och försöka att se det positiva i allt? Jag tror det är viktigt att sätta fokus på glädjen och låta bli att älta allt in i minska detalj. Eller åtminståne ge sig efter en stunds ältande. Min kurator säger att man ska inte tillåta sig att älta eller fråga sig varför si och varför så, acceptera i stället faktum. Så här är det nu! Hur gör jag nu för att det inte ska bli tokigt igen? Hur går jag vidare härifrån?
Man måste faktiskt inse att alla inte vill en ont. Märkligt, och tänk vad människor med sådan livssyn går miste om genom sånt agerande! Till slut står man där ensam. Och det på grund av brist på kommunikation och i stället en massa egensnickrade sanningar "ja så måste det vara". Man gissar och tror och förändrar storyn för sitt eget syftes skull. Stackars stackars sådana människor, de går miste om mycket! Framförallt respekt från medmänniskor!

Det om det!

Idag hade jag mycket att få ur mig. Skönt. Nu ska jag lägga mig på altanen en stund! Njuta med en bra cd-bok och en skål med vindruvor, ett glas saft! Och ja, jag har "skolkat" idag! Hade egentligen skola men hade en massa pappersarbete hemma och för sambons företag så jag skippade skolan! Det vackra vädret bidrog också till "skolket"... såklart!!

Som man säger i Kiruna, nånå.

2 kommentarer:

Bettan sa...

Joppjopp, skönt har det varit i solen idag igen!

Hoppas du fick lata dig ordentligt! :)

*kramen*

Anonym sa...

Unnar dig verkligen att njuta av vindruvor, saft och en bra CD-bok och dottern Maja.
/ mAyA