Har precis tittat på TV1. Barnmorskorna. Fy fan! Så många känslor. Min kropp är inte gjord för att föda barn! Det ser jag ju med egna ögon. Är det sådär det ska gå till? Kämpa tillsammans och sen få upp ett friskt barn på bröstet? För mig kan jag hittills erfarenhetsmässigt "skryta" med ett akutsnitt med en jättesjuk Maja som hamnar på iva i respirator och kämpar för livet, eller så föder jag ut ett dött barn. Ensam. Vad är det för en mammakropp?
Hur i hela friden ska jag klara av att ens tänka tanken någon gång, att på ett normalt sätt föda fram ett friskt barn? Det kommer ju inte att ske!
Skitdepp idag!
1 kommentar:
Gumman!!!!
Jag tänker inte säga "några välvalda ord" för det finns oftast inga tillräckligt bra ändå.
Vill istället skicka över ett par dussin kramar!
Skicka en kommentar