onsdag 4 juli 2012

Sommar :(

Får man lov att vara så ego att jag önskar att juli vore över och förbi? Done. Snabbt som ögat. Jag är så otroligt stressad. Ända in i märgen stressad. Jobbet är kul men oerhört mycket. Jag jobbar antingen dygn eller dagbil. Dygnen innebär körningar hela dagarna och hela nätterna. Sist dygn körde vi nästan hundra mil! Det blir några vändor fram och tillbaka. Jag var så trött att jag nästan kräktes! Ändå måste jag vara alert och på g. Snabb och effektiv. Trots att klockan är 05.17 när det piper i radion, larm ut på något nytt uppdrag, innan vi ens kommit hem från senaste uppdraget. Ladda om, fokus på patienten och anhöriga, diagnos och behandling. Tränga bort den innerligt starka önskan om att bara få åka hem och lägga huvudet på kudden, om så bara för en kvart. När jag kom hem efter den helvetesnatten möttes jag av tre vakna pigga och hungriga barn. J sa hejdå och åkte till Göteborg. Jag hade barnen att ta hand om. Börja laga frukost. Jag gick som en illamående zombie hela dagen. Jag försökte sova på soffan, men aldrig har väl barnen haft så mycket att berätta då. Eller bråka om då. Eller springa på toa och ropa fäääärdig som då. Jag somnade före Maja den kvällen. Sov som en medvetslös.
Igår körde vi tur och retur Helsingborg. Då jobbade jag dagbil. Och dagbilen ska ställas av klockan 17.00. Det går aldrig, konstant övertid.
Dessutom har vi ingen barnomsorg förra och denna veckan. Det blev ändringar i Js schema och dagis är som dagis är, har man inte anmält så kan man inte komma i efterhand. J jobbar projekt i Gbg och har massor att göra där, från tidigt till sent. Sover oftast över.
Mitt andra uppdrag förutom att jobba dt jag sagt ja till, är att puzzla ihop livet just nu. Barnvakter ska fås att komma tjugo i sju, hur många tonåringar vill komma så tidigt? Mat för hela dagen ska förberedas och kylen måste vara full med smör, pålägg, mjölk och fil. Axels mjölk, smör och yoghurt. Frukt ska finnas, grönsaker. Saft måste finnas liksom flaska att blanda i...ifall det blir stranden. Strandväska ska packas 'ifall-att'. Lappar ska skrivas till barnvakterna. Vad Axel kan äta och inte. Glasspengar läggas fram. Majas dansskola varje dag, kläder ska packas.
Mina goda vänner ställer upp helhjärtat och tar alla tre barnen när barnvakterna inte kan. Jag blir alldeles rörd över hur väl de vill. Otroligt vilket hjärta de har! Otroligt hur de ställer upp och med sån glädje. När jag kom dit idag, uppe i tokvarv efter att ha jobbat över. Skyndat hem och hämtat hunden som jag inte vet, och inte orkar ta reda på, när han fick en kissrunda senast, kom fram till vännerna och alla barn, fick jag sätta mig i en solstol. I händerna fick jag en skål med hemmagjord jordgubbskräm med grädde till. 'Ät nu Ulrika' Jag blev nästan tårögd! Det och en stunds prat gav energi till att packa ihop hela rasket, tacka och bocka för all hjälp. Gå hem igen, med en betydligt gladare vovve, duscha tre ungar. Ge gröt och välling. Natta, pussa och krama. Hittade Axels favvo stjärnanappen. Lycka. Anna somnade i sin Pippi-pyamas på tio sekunder. Maja nöjd och får sova i min säng.
Och nu när alla barnen sover, går jag ner i min källare och jobbar med pappren för bokslutet, momshelvetet(!) och lönerna. Ute i så otroligt sista sekund att jag inte hunnit skicka in pappren till bokföringsbyrån utan jag scannar dem och mejlar dem. För i övermorgon ska hon gå på semester. Semester. Vad fan är det??

Inga kommentarer: