måndag 18 juli 2011

Jag vet då inte vad som händer i den här Ulrikan. Eller vart det är på väg. Kanske ingen stans alls. Men hela dagen idag har jag längtat till kvällen. Tills jag kan dra på mina löparbrallor, t-shirt och springdojjor. Stoppa lurarna i öronen och få springa. Springa springa springa. Bort runt uppför och nerför. På grus och bryggor. Njuta av utsikten över havet. Nöta asfalt och kullerstenar. Flåsa svettas fundera på om jag ska gena, men inte göra det. Bli förbannad för att jag blev omsprungen. Inse att han nog var tjugo år yngre och vältränad, erkänna underläget. Sucka och kuta vidare. Nöta tvinga smärta framåt. Och det är så underbart! Det är så underbart! I varenda liten del i kroppen, tillfreds. Nöjd! Så fantastiskt för mig att få vara nöjd. Riktigt nöjd över något jag gjort. Det är inte ofta.

Nu sova. Eller i alla fall försöka!

Inga kommentarer: