torsdag 21 juli 2011

Igår gjorde jag egentligen ingenting! Ändå gick dagen i 120 knyck. Stimulanstörstiga barn fick aktiveras. I lekpark, på stan en sväng. Sedan fick denna Ulrikan avlastning med nummer ett så hon fick komma till stranden. För jag gör det bara inte denna sommaren. Går till stranden alltså! Med tre barn, som sticker åt var sitt håll och en strand proppfylld med sommarfolk. Nej! Inte som ensam vuxen. Därför uppskattas strandinviter från kompisars föräldrar, den här sommaren, väldigt mycket. Det blir säkert payback time vad det lider!

Efter stranden packades vagnen igen, och alla ungarna och jag hade dejt med annan barnfamilj i parken. Anna har en jämngammal kompis hos dem och Maja likaså. Axel, ja han bara är. Äter sand. Och flummar på. Får ett Mariekex och är rätt nöjd med tillvaron. Det blev sent eftersom det var ett himla ös i parken, med mycket folk och många barn! Allsång med Peter Harrysson minsann. Många pensionärer med allsångshäften! Kul med aktiviteter och engagemang!

Idag blir det parken igen, med samma kompisar. Både för barnen och för mig. Trevligt. Igår glömde jag kaffetermosen...det ska jag inte göra idag!

Igår var det löpträning inplanerad, planen är varannan dag. Men inte fick jag min lekamen ur soffan efter att vi kom hem och kvällsmaten var serverad och bortplockad, vällingar gjord, duschningar av skitiga barn avklarad och sagor lästa. Så när ändan väl landat i soffan satt den fast. Ingen kutrunda. Somnade med dåligt samvete. Så jag skickade iväg ett sms till barnvakten, i eftermiddag kommer hon och tar över huliganerna ett par timmar. Det är svårt att motivera mig iväg sent på kvällarna. Efter dagar med barnen är jag rätt slut. Det går inte att jämföra med dagar på jobbet, rena semestern där, då kan jag ju till och med springa efteråt! Jag har en liten tanke att pröva springa min långlångrunda, den jag gick med Axel i vagnen i våras. Den är ju en komma fem, en komma sju nånting. Undrar om jag orkar. Får se vad det blir. Minst en mil blir det i alla fall. Jag bör väl öka försiktigt, jag vill absolut inte få ont någonstans och behöva vila. Då skulle jag bli tokig. Jag läste om en tjej som tränade inför en Ironman (en trithlontävling som innebär: 3.86 km simning, 18 mil cykling och sedan ett maraton löpning alltså 4.2 mil och allt detta inom 15 timmar tror jag) hon sprang i tio minuter och gick i en minut. Det kanske hade varit något även för mig när jag länger min runda. Jag inbillar mig att det skulle vara lite snällt mot kroppen? Inte för att jag på några vägar har planer på att göra en Ironman... Men det är nog ett bra sätt att bygga kondition.

Nu mot stadsparken!!

Inga kommentarer: