Vab!

Det blev inte som min förhoppning igår, det blev ingen promenad. Det blev ett hus fullt med barn i stället. Anna tempade på morgonen, hostat en del i natt så jag vågade inte släppa iväg henne. Det kunde jag nog ha gjort, såhär några timmar i efterhand. Nu är hon pigg och lika full i bus och upptåg som vanligt. Otroligt frustrerande. Det suger nämligen i min träningstarm! Och trampa CT med vakna barn är bara att glömma. Är jag upptagen med något så vill de alltid hundra saker, eller börjar bråka, eller ramlar och slår sig, eller bajsar eller får en flis ellet något annat som kräver min uppmärksamhet. På pin kiv. De kan leka alldeles lugnt innan... Och då får jag avbryta. Och blir irriterad. Så jag får vänta tills ikväll.

En rolig sak mitt i allt är ett mejl jag fick nu på morgonen. Det var ett jobberbjudande från akutmottagningen på Fredrikstads sjukhus. Jag skickade in mitt CV dit för ett tag sedan och hörde inget mer, trots påstötningar. Det är så typiskt norrmän. Tummarna sitter alltid så väldigt hårt och man får ligga på som sjutton innan det händer något! I vilket fall så skulle det vara jättekul! Säkert väldigt lärorikt, utvecklande och en bra erfarenhet. Jag har ett tag känt att jag vill ha och behöver mer akuterfarenhet! Alltså 'riktig' akutsjukvård (inte bara de halsar och urinvägsinfektioner som oftast kommer på kvällsmottagningen)! Ett gyllene tillfälle känns det som. Fredrikstad ligger ju dessutom betydligt närmre svenska gränsen än Baerum, och om jag jobbar en del där i sommar kommer det ju säkert att bli jobb fram i höst också! Jag ska plugga två kurser i höst och det skulle vara ett perfekt komplement med norgejobb till skolan. Nu har jag lite att fundera på, och jag måste ta ett beslut. Snabbt. Tar jag Fredrikstadsjobbet måste jag hoppa av ett annat projekt som jag muntligt tackat ja till. Ett projekt som inte alls skulle ge samma erfarenhet. Jobbigt att behöva ta beslut!! Eller det som jag tycker är jobbigt, är att tacka nej. Göra någon besviken. Det där måste jag jobba på.