Idag lämnade jag Maja på dagis som vanligt vid niotiden de dagar hon är där. Sedan tog jag en liten hundrunda eftersom jag hade gott om tid tills klockan skulle bli tio. Då skulle jag vara hos mvc för koll hos barnmorskan. Av någon anledning kollade jag almanackan och såg då att jag skulle ha varit hos barnmorskan redan klockan nio... hur i hela friden kunde jag ens boka in en sån konstig tid från början? Nio en tisdag är ju dagisdag! Då är jag ju som sagt med Maja på dagis. Och sedan har jag skrivit in den i almanackan utan reaktion... snacka om seg i skallen! Nu ska jag få komma i eftermiddag i stället... det ska bli spännande, jag kommer kanske att få en tid för läkarsamtal inför snittet och det innebär också ett snittdatum. Känns skönt att få ha något att räkna ner emot. Även om jag våndas och drömmer mardrömmar om den där ryggmärgsbedövningen - fan vad ont det gjorde sist! Det var nära att jag sa till alla där jag låg på op-bordet att "nej nu slutar vi, nu vill jag inte vara med längre, nu åker vi hem Jonas och väntar tills värkarna startar av sig själv..." Narkosläkaren höll på i 45 minuter (!) innan han fick det rätt. In och ut i ryggen, fram och tillbaka, snurrade förde in och ut igen... ajajajaj! Jag vill bara få förlossningen gjord så snabbt och smidigt som möjligt, sova max en natt och sen åka hem igen. Med Anna ville jag likadant, men då fanns det ingen läkare som kunde skriva ut oss dagen efteråt så då gick det inte. Två nätter stannade den gången. Usch som patient avskyr jag sjukhusmiljö. I min privata värld är den förknippad med så mycket vånda smärta och ångest att jag helst skulle vilja ligga på köksbordet här hemma och bli snittad! Som sjuksköterska har jag rätt så enkelt i att sätta mig in i hur en del patienter känner sig när de är på sjukhus och hoppas att jag kan bemöta dem på ett tryggt sätt. Det är enda positiva utdelning jag kan se i all den skit som jag varit med om som patient. Ja förutom våra hittills två barn såklart. De är ju finast!!
Till frukosten idag skrek Maja till. Oj - jag tappade tanden. Så nu har jag en tjej med glugg i munnen! Min goaste goaste lilla sötnos så fin hon är i sin glugg! Och hon tog det på största allvar. Kan jag verkligen gå till dagis eller är man sjuk när man tappar en tand? Mammas lilla fundererska! Det far så mycket tankar i huvudet på henne! Det första hon sa till fröken var såklart att hon hade tappat en tand =)
Annars så går dagarna sakta men säkert. Helgen gick i ett nafs. På lördagen hjälpte Jonas en kompis med att flytta. Söndagen åkte vi till Göteborg och IKEA. Vi har funderat på en sån där loftsäng till Maja, där man kan ha skrivbord under sängen. Men hon tyckte det var lite läskigt att sova så högt uppe. Vi får låta henne bli lite äldre först kanske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar