Familjen kaos??

Jag var inne i en affär för några dagar sedan. Jag skulle köpa en säck hundmat och gick därför ensam. I vår stad är det en kombinerad djur- och leksaksaffär. Väl där mötte jag en dagiskompis till Maja och dennes pappa. Vi känner varandra lite ytligt men brukar hälsa och prata några ord när vi ses och det brukar vara på väg till eller från dagis eftersom våra barn har ungefär samma tider och vi bor åt samma håll.
Inne på affären tittade han lite konstigt på mig och sa med glimten i ögonen:
-vad lugnt det är runt dig idag!

-Öhh vaddå? Sa jag, och kollade runt omkring mig. Som ett stort frågetecken!

-Ja alltså, det är så lugnt och tyst! Du har ingen barnvagn med en påbylsad Anna, ingen Maja som pratar på konstant, ingen liten terrier som gör så gott han kan för att inte bli hoppad på av den där bruna gummibollen som du försöker få att gå ordentligt bredvid vagnen... samtidigt som du har ögonen på Maja så att hon inte springer över gatorna! OCH samtidigt pratar med oss!

Detta sa han som sagt med glimten i ögat och med ett stort leende. Jag kunde inte låta bli att skratta jag också. För det är ju så det är... full fart och händerna fulla. Simultankapacitet!
Familjen kaos!!