onsdag 25 februari 2009

Tålamodets ädla konst!

Just dagens eftermiddag är en sån där skiteftermiddag då mitt tålamod är kortare än normalt. Normalt är det väldigt kort!

Självklart märker Maja det och pockar änmer på uppmärksamhet, gör tvärt emot vad jag säger eller helt nonchalant inte bryr sig om vad jag säger eller ber henne om. Slänger saker på golvet och tar inte upp dem trots att jag talar om henne att det inte är ok. Hon svarar provocerande och jag bara exploderar! Ett annat exempel på vad som aldrig slår fel är när jag sitter och ammar, då blir Maja alltid bajsnödig. Frågar jag henne innan jag börjar amma så är hon inte bajsis. I stället får jag koppla loss Yngen från mjölktetran och torka rumpa, till följd av att Yngen blir tokledsen och undrar såklart vart maten tog vägen. Sen tar det en stund innan det är lugn och ro i lägret igen. Eller när Yngen ska sova, då ska det tjoas och skrikas och spelas på den där j"¤%v&#/la Barbien som spelar och sjunger, precis i samma rum som jag försöker få Yngen att somna. Den stora Yngen vet att jag inte kan säga åt henne i det läget eftersom jag försöker få lillasyster att sova, hon vet ju att hon egentligen ska vara tyst... men allt ska testas in absurdum. Och jag blir tokarg. Får utbrott, som självklart smittar av sig på Maja som börjar skrika och gråta och så vaknar Anna och så är hela hel%#&#%et igång! Jag ber henne att snälla var tyst, snälla tryck på Barbien inne på ditt rum, snälla Maja låt mig få amma färdigt innan jag kan läsa saga för dig, snälla Maja kan du leka en tyst lek den lilla stund Anna sover etc etc. Det finns bara ett ord, fy fan för trotsiga testande ungar!

Just nu skulle jag helst vilja lämna hela huset, smälla igen ytterdörren hårt (jag vet inte alls moget) gå ut med Morrten, stänga av mobilen och bara dra iväg några timmar. Lämna över hela ansvaret på någon annan. Få vara alldeles ensam. I fred. Vila och sansa mig!

Men det går ju inte! Finns det tålamod att köpa på burk???

2 kommentarer:

Camilla sa...

Åå, jag känner igen mig lite :) Det är så hemskt för man får så dåligt samvete efteråt, men man är ju bara människa! Kanske kan någon ta hand om barnen en liten stund så att du får gå iväg? Man brukar ju inte behöva så lång tid för sig själv, innan man längtar efter dem igen (otroligt nog!) Kram!

Jessica sa...

En till som känner igen sig, men som sagt en prommis med vovven brukar göra susen och man känner sig genast mycket bättre. Så hoppas du fick tillfälle att bara vara själv en stund.

Sen är det konstigt det där med toabesök för dom små, även om man frågar dom innan man ska göra något, så nog sjutton kommer dom på när man påbörjat det där man skulle göra som man helst inte vill avbryta att dom bara måste gå på toa NU =)

Haha, tålamod på burk har jag inte sett i min mataffär iaf ;)