onsdag 18 februari 2009

Anna 3 månader!


Ja vart tog den tiden vägen? Nu är hon en tre månader gammal tjej som för det allra mesta är glad och ler så härligt att man smälter. Många gånger per dag! Vilken lyx! Helt fantatstiskt vad en så liten skrutt kan göra med sin mamma.
I dag har allt funkat bättre. Mjölk finns så det räcker och de rutiner som ändrades under magsjukan är tillbakaändrade. Skönt. Natten var härlig, hon somnade klockan åtta, vaknade vid två och sen igen vid halv fem, åt och somnade om några timmar till. Helt ok.
Jag kommer på mig själv med att jag bara njuter av de stunder vi sitter i soffan och ammar. Ibland när jag är riktigt Anna-kramsjuk är det nästan så att jag lägger till henne när hon bara är lite hungrig, bara för att det är så mysigt! Vilken kontakt man får med sitt barn! Helt makalöst. Och ljudet när det liksom kluckar ner mat i magen. Och sen när ögonen nästan vränger sig på henne så gott är det...
Jag ammade ju inte med Maja på grund av allt ståhej kring hennes förlossning och att mjölken helt enkelt inte kom igång! Vi gjorde ändå bästa möjliga med flaskan.
Därför är det så häftigt att få vara med om hur det ska vara när allt bara funkar, när det flyter på. Visst är det jobbigt emellanåt, men inte för det mesta. Jag känner att jag släppt på de flesta måsten, när jag var hemma med Maja flängde jag runt och försökte hinna med så mycket jag bara kunde den stund hon sov eller satt och var nöjd. Jag undrar om det egentligen blev så mycket gjort? Mer än att stressa upp mig själv genom att vilja så mycket men ändå inte hinna färdigt! Nu låter jag bli allt sånt. Jag tar ett röjartag ibland annars gör jag det jag vill eller det som absolut måste göras. Blir jag inte klar med detsamma så skakar jag av mig det och ägnar mig åt Anna i stället. Om hon vill det.
Denna nya upplevelsen, denna nya känslan är en enorm lättnad! Att ha mognat(?) och att jag lärt mig prioritera.
Det är inte värt att tokstressa.

Sådär, det var dagens tanke.

Nu måste jag tyvärr väcka den lilla tremånadersungen som sover i sin säng för att åka och hämta storasyrran från dagis. Jag hoppas att vi snart får byta dagis så jag kan gå dit i stället för att packa in bilen full med barn varje gång det är hämtning eller lämning...

3 kommentarer:

Anonym sa...

Grattis lilla Anna Panna Cotta!
Stor kram från tant Petter!

Ps. Skönt att höra att du mår bättre idag! Kram på dig, min konspirerande! Ds.

Marianne sa...

Det är så gott att läsa din blogg och se hur bra allt blivit för dig (er). Att lilla Anna faktiskt kom till slut och att du verkligen har en bra och lugn bebisperiod. Ibland önskade jag ett barn till så att jag kunde också få det eftersom allt inte gick på räls för oss heller. Men nu har iofs åren gått och jag är nöjd ändå.
Hoppas att du mår bättre efter magsjukan.
Kram//Marianne

Linda sa...

Grattis fina Anna!

Vilket mysigt inlägg, jag är så glad att hon har kommit till er!

Kram!