Pippi Långstrump ligger i lä!!

För hos oss i natt såg det nog inte klokt ut i sängen! En pappaJ och en Maja som låg i ena sänghalvan och en MammaU och liten Anna som låg bak-och-fram i andra sänghalvan. Annars gick det helt enkelt inte att få plats! Dessutom ligger Maja och härjar rätt ordentligt om nätterna så man kan ju få en fot eller arm på sig, och skulle Anna få det kan det bli galet.
Man kan ju snällt fråga sig om det verkligen är nödvändigt att ha hela sängen full med barn?! Det är jag den första på att undra. Men Anna har så otroligt svårt att komma till ro när det är dags att sova för natten. Jag ammar och ammar, hon äter och skriker. Hon får en slurk ersättning. Hon pruttar och gnäller. Bajsar. Upp och byta. Amma igen. Armar och ben vevar runt. Boxar. Spänd 'Ynge'. Detta är en procedur som kan ta allt ifrån femton minuter till en och en halv timma. Och som dessutom är otroligt tröttande. Speciellt när det snarkas i sängen bredvid, helt ovetande om vad som händer en halvmeter åt andra hållet.
Det brukar sluta med att Anna ligger tätt tätt (svettigt) och har mig som napp, till slut somnar nog både hon och jag. Liggandes ammandes, eller nappandes. Skulle det då i en sån stund, efter en dryg timmes försök till lugn och sömn komma en fot eller arm från Maja och väcka Yngen, ja då skulle jag nog börja lipa! Säkert gör jag en massa fel, råd emottages gärna om hur i hela friden man får såna där små 'Yngar' att somna snällt! Hur gör man???
Nästa fråga är ju att Maja absolut inte behöver sova hos oss. Hon brukar ibland komma till oss mitt i natten om hon drömt något, men igår kväll fick hon komma och sova direkt på kvällen... någon (inte jag!) lovade henne det i ett svagt ögonblick! Ger man lillfingret till den tjejen så blir man uppäten med hull och hår! Så hur framtida nattningar kommer att bli efter detta, ja det vete 17! Idag har prinsessan Maja fått åka till dagis. Hon har varit hemma med mig och Anna i snart två veckor. Allt för att mota Olle, alltså vinterkräksjukan, i grind. Den har funnits på dagis, och den vill jag inte bli kompis med och få hem! Huvvaligen! Och hittills *peppar peppar* har jag lyckats.

Just nu njuter jag av tystnaden. Inte hundra Mamma får jag det eller det. Mamma kan du sätta på film. Mamma kan vi gå till mormor. Mamma kan jag få hålla Anna. Mamma jag vill pyssla, och innan jag fått fram pysselsakerna, mamma jag vill dega. Mamma kan vi gå till lekparken. Mamma jag är hungrig så jag nästan dööör. Mamma måste Anna äta igen. Mamma hit och mamma dit. Men nu. Tyst! Underbart! Det enda jag hör är Annas små sovande andetag. Men jag hör också en betongbil som är här och häller in betong i gårdshuset, en platta ska gjutas. Bygget är i full gång. Härliga ljud i jämförelse med:
-Mamma jag vill inte ha den röööda tröjan, jag vill ha den rosa jag hade igår.
-Men den ligger i tvättkorgen för den är full med ketchup på magen.
-Meeeen åååå vem har hällt ketchup på den då? Inte jag i alla fall, säger hon med armen i sidan. Det måste vara... öh... Morrten!
-I vilket fall vem det än är så är den smutsig.
-Jag viiiill ha den, illskrik. Dumma dumma mamma. In på rummet, och pang! Där kom dörren.
Drama Queen!

Ge mig styrka! Vilka diskussioner, vilka samtal man kan ha! Och det som är så tröttande är att de slutar ofta med gråt eller skrik. Puh!

Ååå vad jag njuter, av lastbilsljud och bebisandetag. Lugn. Ro. Inget tjafs.