Torsdag!

Jag hittade den vackra statyn här.

Det är samma känsla i kroppen nu som när jag var ett litet barn som gick och väntade på den dagen då jultomten skulle komma. Dan före dan före... men nu är det är inte julafton som hägrar för mig, det är en liten ny familjemedlems ankomst. Och jag längtar som tusan, samtidigt är jag grymt nervös.

Jag tror hela familjen är lite spänd. Maja är å ena stunden världens goaste och vill sitta i knät och gosa eller ligga i sängen och kramas, nästa stund får hon värsta utbrotten. Hon blir så ARG! Stampar i golvet, slänger saker, skriker och bankar. Antingen hör det helt enkelt till åldern eller så är det så att hon känner av förväntan och förändringarnas vind i vår familj. Jag tror det ligger en del i det, för utbrotten har kommit senaste tiden. Det är såklart inte enkelt att ha fått all uppmärksamhet i tre och ett halvt år och sedan förstå att det kommer ett annat barn som också kommer att behöva uppmärksamhet. Hon är noga med att hon ska få sitta på ena mitt ben och lillasyster på det andra. Samtidigt. Lilla sötnos!

Men mina tankar är inte riktigt där ännu, de är i stället på, om det verkligen ska komma ett friskt levandes barn till oss? Kommer hon att andas? Vara frisk? Ha någon sjukdom? Tänk om vi skulle snubbla på målsnöret? Om något skulle hända även denna gången? Om om om...

Dagarna sniglar sig fram... precis som när man var liten och längtade tills julafton.

Och snart snart är jag där.