Jag trivs!

Med att vara hemma med lilla Anna. Det är knappt så att jag vågar skriva det, men hon är en väldigt nöjd liten 'unge'. I natt vaknade jag av att jag höll på att sprängas, ja alltså kanske inte jag men mina bröst höll på att göra det! Detta eftersom klockan var halv fem och den lilla prinsessan i spjälsängen bredvid inte hade behagat att vakna på hela natten för att äta! Det var ju bara till att putta lite på henne så hon fick suga lite och tömma mina proppfulla behag. Snäll som hon var så gjorde hon det och sa sen tack och så ZzZz igen. Vilken 'unge' va?? Och vilken skillnad på syskon det kan vara! Maja var så innibänken rastlös. Otroligt lättväckt. Och inte kunde hon ligga ens två minuter ensam i sin säng heller när hon väl hade vaknat utan det var bara att gå till henne på en gång annars kom brandsirenen igång från hennes mun! Oiiiiiiii!

Eller så beror det på att jag är coolare som morsa denna gången? Att jag inte blir lika superstressad av att lyssna på när Anna låter, utan att hon faktiskt får lov att göra det en stund om jag håller på med något annat innan jag går till henne.

Eller så beror det på som en god vän sa igår, att Maja har sin personlighet och Anna har sin. Att hos Maja måste det hända något hela tiden, hon har myror i rumpan. Hon är ett aktivt barn och brås just där på sin far som är rastlösheten personifierad. Och att lilla Anna kanske mer är lik mig, lugnare (och lat! Japp jag erkänner det! :-)

I vilket fall, det är så mysigt med en större familj! Och jag känner mig pigg och tillfreds. Det är en otroligt häftig känsla att få vara med om detta med att få barn när allt funkar som det ska! Bara att amma är en ny grej för mig! Att få en frisk och levandes 'unge' med oss hem från BB är stort! Och att hon dessutom sover om nätterna är en guldbonus!