onsdag 22 oktober 2008

Totalt antiklimax!!



Det är ju blanke 17 att det ska vara så struligt inom vården idag! Vi hade en tid till 'vår' läkare idag inne på specialistmödravården. Denna 'vår' läkare är samma som snittade mig när Maja kom till världen 2005 och det är även hon som hittade missbildningarna på Lillebror i januari, och som skickade oss till Östra för en second opinion. Vi har pratat och gråtit hos henne efter avbrytandet. Hon har följt oss under denna graviditetens gång och känner oss och vår historia och jag känner förtroende för henne. Vi skulle idag planera inför förlossningen, våra önskemål skulle skrivas in i journalen och jag hade en del frågor som jag ville ha svar på.

Vi hade en eftermiddagstid. Jonas stressar från jobbet i Göteborg, kör hem som en blådåre och så skyndar vi iväg. Till sjukhuset har vi ungefär 45 minuter med parkeringsletande o.s.v. Vi var där i god tid. Anmäler oss. Inga problem, vi skulle sitta ner så skulle, inte vår läkare - utan en helt ny variant komma och hämta oss. Vår läkare var inte i tjänst denna dagen (trots att det står hennes namn på kallelsen). Redan där blev jag irriterad och orolig. Hur väl påläst skulle den nya läkaren vara? Skulle vi behöva dra allt för henne, och framför allt skulle jag behöva kämpa för hur jag vill ha vår förlossning? Vi satte oss i alla fall i väntrummet.

Och tiden gick. Och gick. Och gick.

Jonas började muttra. Jag började känna mig stressad. Ett sånt här samtal får inte hafsas iväg utan jag vill ha god tid på mig att förklara och få svar. Dessutom hade vi inte barnvakt hur länge som helst heller. Och som sagt en bra stund att köra hem igen. När klockan började närma sig kvart i fyra gick Jonas och pratade med henne i kassan. Hon gick iväg och kom tillbaka efter en stund och sa att läkaren satt upptagen med patienter. Och att det skulle dröja ett tag till. Då fick min käre sambo nog och sa att vi förväntar oss att de hör av sig om en ny tid för nu måste vi åka hem. Att detta inte är acceptabelt.
Jag höll med honom. Hade vi fått reda på när vi anmälde oss att det var lång väntetid på grund av någon anledning så fine - då hade vi kunnat lösa barnpassningen under tiden i väntrummet. Men nu såg jag timmarna flyga iväg!

Jag kände mig så trött när vi åkte hem! Utpumpad. Som om all luft gått ur mig! Jag hade nog spänt mig mer än jag visste inför detta mötet och så blir det pannkaka av alltihop!

Inga kommentarer: