Tillägg:
"det är så sant som det är skrivet! Det känns som att jag ska spricka och knappt kan dra andan. Hundprommisarna är görjobbiga, det gör ont i bäckenregionen varenda steg jag tar, och den stackars jycken tycker nog att matte är hemskt trist. Kortrundor och dessutom går det saaaakta!
Så idag har jag införskaffat något jag aldrig trodde att jag skulle köpa eller använda! Ett flexikoppel! Det bär emot att ens berätta det... men Morrten tyckte det var toppen. Han fick flänga runt som han ville när det funkade och vi gick genom grönområden. Och de små benen gick som trumpinnar! Härligt! Nu hann han helt plötsligt att lukta på massor av träd!
Men detta slötempo gäller bara någon månad till! Så fort bebisen har kommit och jag är läkt i snittet ska vi ut och gå! Med bebisen i vagnen, långpromenader varje dag! Då får han "pay off" för det trista liv han lever nu :-)"
1 kommentar:
Det är faktiskt ganska bra med flexi ibland - använt på rätt sätt. Kan tänka att Morrten tycker att det är härligt att få lite springa lite mer fram o tillbaka nu när det går sakta för dig. Bra för alla parter!
Kennelhostan här är nog i princip borta nu men vi håller oss lite i karantän - med flera hundar kan det ju poppa upp igen hos någon av de andra. Fast faran är nog över (hoppas vi).
Kram//marianne o släkten
Skicka en kommentar