Jordens dunkhuvudvärk!

Usch, jag får sån ibland. Riktigt dunkande huvudvärk. Tinningarna exploderar nästan vid minsta ökad puls. Det är så jobbigt. Inget hjälper mer än att sova eller ligga alldeles still. Jag har jobbat en hel del denna veckan och både natt, dag kväll lite blandat. Det är jag inte van vid... Igår jobbade jag kväll och idag började jag kvart i sju, hann ju knappt lägga ner huvudet på kudden! Direkt efter jobbet var det superstress. Vi fick förfrågan på att hyra ut huset till fem arbetare som ska vara i stan och jobba i sex veckor, så vi har kört sängar, fixat bäddmadrasser, försökt inreda lite mysigt. Hoppas de blir nöjda. Maja var med och bäddade och hade så kul med att prova männens kepsar... jäkla unge! Ja, vi har alltså skrivit på huset så nu äger vi det (eller kanske snarare banken gör det...) men känslan är skön. Och när jag står i köket, det som även ska bli kök efter renoveringen, och ser ut, då ser jag människor som promenerar förbi. Jag ser liv och rörelse. Det känns helt rätt! Och jag ser kyrkogården där Lillebror finns. Det känns också väldigt bra. Just nu önskar jag bara att huvudvärken kunde ge med sig och att någon vill köpa vårt fina hus vi bor i nu!