Jösses, redan lördag!

(att få skriva på eller inte, det är dessa dagars stora fråga!!)

Det blåser en del fortfarande. Igår stod vattnet högt. Vi tittade till en väns båt som fortfarande ligger i. Vi såg inte bryggan! Vattnet gick långt över bryggan. Makalöst! Havet kräver respekt!

I torsdags var jag på jobbet en sväng på fömiddagen. Det var jobbigt. Jag hade hjärtklappning. Fikade, pratade, kollade mejl. Blev glad över kollegornas omtanke. Sen åkte jag till Torp. Shoppade lite kläder till mig och Maja. Hittade en svart vårkappa till mig. Det vara en villha-sak. Roligt. Men det högg till när jag gick förbi mammakläderna, det borde varit i den avdelningen jag skulle ha kollat efter något nytt... Jaja. Jag måste försöka att acceptera. Måste det! Måste det! Måste!

I nästa vecka ska vi träffa den läkare som upptäckte missbildningen. Jag ser faktiskt fram emot det. Tror det blir som någon sorts avstamp mot något nytt, bättre. Jag hoppas det.

Hemma är det full fart. Trappan som stått som ett dåligt samvete i ett drygt år är skrapad och snart färdigslipad. Det golv som ska läggas i hallen uppe är snart lagt. Ett fönster i andra hallen sattes också in igår. Oj vad ljust och fint det blev! Det fönstret har nog stått i källaren över ett år. Varför all denna tokstress? Jo, vi ska nämligen sälja huset. Och det andra också. Allt måste bli klart. Visst är det märkligt att man aldrig riktigt blir klar? Att man sparar något som ska göras "sen" och "sen" kommer inte förrän man måste. Jag är sån med allt. Sparar tills jag bara måste göra. Min studietid var och är likadan. Jag ska exempelvis tenta i akutsjukvård nästa fredag och jag har inte börjat läsa in ordentligt ännu! Hopplös.

Att huset äntligen är på väg att bli färdigt beror på att vi med 99% säkerhet kommer att få köpa det där huset vi kollat på. Vi får slutligt besked i helgen eller senast på måndag. Det är ett dödsbo och tre ägare. Två av dem är överens medans den tredje vill vänta och se om de kan få ut mer för huset! Skulle vi inte få det huset, säljer vi våra ändå och flyttar in till ett hus vi kan hyra så länge. Min brors hus.

Det bud vi lagt är ett överpris, men dock mycket lägre än utgångspriset. Huset är i rätt dåligt skick. Har varit till salu ett drygt halvår. Men det har potential. Ligger fint. Jag kommer att se Lillebrors minneslund hemifrån. Det känns bra. Allt måste ändras. Taket, ny panel, alla fönster, bergvärme... ändra om inne! Dessutom fixa till det gästhus som finns på tomten och som vi ska bo i medans huset renoveras.

Måste nämna lite om mäklaryrket. Mäklare är lite fräcka tycker jag. De sitter ju i och för sig på två stolar. Jobbar för säljaren, och köparen. Eller egentligen tre stolar! De har ju provision så de spelar ut säljare och köpare mot varandra för att öka sin vinst. Självklart. Men irriterande. Vi la vårt bud för snart två månader sedan. Varje gång vi frågat om det blir affär, hur läget är och så vidare så har vi fått till svar att ha is i magen. Ert bud ligger kvar, så fort jag hör något ringer jag till er och informerar. Med detta har vi nöjt oss och väntat. Tills jag kom på att självklart säger hon samma sak till säljarna. Ha is i magen, ni har budet från de eventuella köparna men de väntar och har inte bråttom. Vänta ni ut våren och se om det kommer någon turist som vill köpa! Med den klarsyntheten blev denna Ulrikan irriterad och bad sambon (fegt, men han är bättre på sånt...) att ringa mäklaren och säga att vi hoppar av, har två andra hus på g, och kan inte hålla på och vänta och vänta! Jo jäklar, det tog skruv! En timma senare ringer mäklaren upp igen och säger att det verkar positivt. Dagen efter ringer hon igen och säger att två av tre vill sälja, och nu väntar vi alltså på slutligt besked. Så i nästa vecka kanske vi har betalt handpenning! Huvva!!

Men samtidigt väldigt roligt! Hjärnan går på högvarv. Jag kollar tapeter, kök, golv... Mmm!!

Tänkte ju att skriva lite om oväntat stöd från oväntat håll, det får bli ikväll. Nu har jag en sambo och en dotter som steppar är du inte klaaar snaaart. Lördagsgodis och latexfog är det som står på uppdragslistan, och då kan jag ju inte sitta här som en bromskloss!! Jag ska nog köpa köpa en Harry boy - känns som att det kan behövas =) blir nog en triss också...

Har kommit på att jag har mycket lättare att uttrycka mig i skrift än i tal...