Flummigt?

Idag har jag kommit till ny insikt i en del av livet. Som att det är väldigt enkelt att direkt säga Nej! Utan en tanke, utan att ge en förklaring. Nej. Punkt. Slut. Att låta bli att säga vad man egentligen vill och tänker inom sig. Sitta i 'sin fåtölj' men egentligen vilja något helt annat, som att sitta tätt tätt med någon annan? Men att inte våga fråga. Då säger man hellre nej från början. Så slipper man att bli besviken, eller riskera att få ett nej tillbaka, eller visa sina känslor. Blottas. Det är också väldigt lätt att säga ja. För att bara hålla med. Slippa ta ställning emot. Slippa hitta argument för sin egentliga åsikt. Eller så säger man, kanske, vad tycker du? Himla lätt att vända kappan efter vinden. Eller är det egentligen så himla enkelt och lätt att göra så? Nej, ja eller kanske? Vara andra till lags i stället för att fråga sig själv, vad vill jag? Knappast.

Jag har fått insikt om att våga ta för sig. Stå emot nej, ja och kanske. Känna efter vad som är rätt för mig och sedan gå på det. Det låter enkelt. Det är det nog inte. Men jag ska pröva, har redan börjat. Orkar inte ta ställning för eller emot. Vill inte vara budbärare.

Dessutom har jag kommit till insikt i att det är bra att gråta. Vad som händer annars är att tårarna fryser fast på insidan. Om man aldrig släpper fram dem och åren går och går, tårarna på insidan sitter till slut så tätt tätt... då blir man bitter. Det vill jag INTE bli.

Att älta är inte heller nyttigt. Det ska jag försöka att sluta med. Att älta en massa varför. Varför gjorde jag si? och varför gjorde jag så? Jag har fått veta idag att alla dessa varför? är lika med skuldkänslor. Och jag har ingen skuld att betala.

Så. Slutflummat. För idag i alla fall.

Annars har dagen flutit på i mina nya rutiner. Frukost. Skoljobb så länge koncentrationen håller. Långpromenad i bergen. Själen läker i råa kalla vinden och dimman där uppe. Tillsammans med Morrten. Träffade ett äldre par som var ute med sin terrier. Hundarna fick leka. Jag kände glädje. Pratade en liten stund.

När jag kom hem pratade jag med min gamla goa vän J som bor i Malmö. Det var länge sedan vi sågs. Alldeles på tok för många år sedan. Vi bestämde att ses en helg framöver. Det ska bli väldigt väldigt roligt! I övrigt samtal på sjukhuset som märks ovan. Insikter. Därefter fika på stan med Maja och Jonas. ICA och så hem.

Nu har Jonas tvättat "min" bil, och även rengjort på insidan. Dammsugit. Nu kommer han in och frågar vad om jag vet vad inredningen i bilen kallas? Ingen aning svarar jag. PedantJonas tittar på mig och säger: Den kallas teddy-inredning. Panelen var visst alldeles luddig...

Oj. Jag har visst slarvat =)