tisdag 27 november 2012

Dåså.

Är numera 40 år. Fyrtio år. Inte trettio- nånting. Absolut inte. 40 år. Medelålders. På döhalvan. Efter mycket vånda och stort besvär börjar jag smått att gilla läget. Vad ska man annars göra? Min väninna säger att hon älskar att bli äldre (hon säger inte gammal som tur är!) för med åldern kommer en helt annan säkerhet, pondus och respekt. Det har hon kanske rätt i. Men jag trivdes rätt bra som trettionio år. Jag ska nog stanna där lite till, mentalt i alla fall.
Födelsedagen firades tillsammans med min fina familj, min älskade storebror och mina goa vänner. Huset var fullt. Jag blev rätt så surpricead. Jag förstod att något var på G när det bars hem bord och stolar och vardagsrummet tömdes på soffa och soffbord. Det dukades fint. Många stolar bars fram... Mat lagades och inköp gjordes. Mitt kontrollbehov kom självklart fram och jag försökte styra upp det jag fick tillåtelse till. När klockan blev sex började det knacka på dörren och in strömmade alla mina glada goa vänner! Jag blev så firad, och fick så fina presenter! Jag satt och alla sjöng så taket nästan lyftes! Vi åt och drack och umgicks. På övervåningen var det film och pysselkväll med barnvakt för alla våra och andras barn. Jösses jag var alldeles matt, och så fantastiskt lycklig. Jag gick omkring med rosa bomull i magen. Det var en underbar kväll och jag är så nöjd och tacksam! (herregud nästa gång det blir sånt här kalas igen fyller jag 50!! DET ÄR ÅNGEST!!)


Medaljens baksida när det är bemärkelsedagar och högtider är att allt det svarta orättvisa och äckligt sega som finns i omgivningen gör sig påmint. Det som jag håller stången och inte tillåter suga energi ur min kropp alla årets andra dagar och som jag kan hantera, poppar upp som en kasperdocka. Tadaa. 'ta dig ur det här om du kan Ulrika'. Och jag blir så arg på mig själv som blir påverkad. Som tillåter mig att orka bry mig. Nu har det gått ett tag, och det svarta orättvisa sopas ner i sitt bo igen. I några veckor, för sen är det ju jul och då ska det väl dra sig fram igen skulle jag tro.





1 kommentar:

Linda sa...

Stort grattis på 40-årsdagen! Många säger ju att livet börjar vid 40 så förtvivla inte ;-)

Ta hand om dig och din fina familj

Kram