Att jobba är kul, fantastiskt kul till och med. Utvecklande och stärkande. Det är (fördetmesta..)skoj att jobba med olika personer på olika stationer. Då hamnar man inte i någon given ram utan varje arbetspass är nytt. Jag suger åt mig och lär mig. Flera saker varje pass. Det kan vara tekniska saker som hur bilen funkar (!), olika sätt att hantera och köra båren eller rent behandlingsmässiga som hur jag ska tänka. Att se helheten är svårt men nödvändigt. Kroppens signaler som i ett första läge kan visa en diagnos åt ett håll, efter en stund helt kan ända riktning. Som en patient som ringde sos för att den hade kräkts och hade diffusa buksmärtor. Patienten trodde den hade tarmvred. Vi åkte dit och bar ner patienten på båren i fyra trappor. Men symtomen visade sig i stället stå för en pågående hjärtinfarkt. Nyttigt att tvingas ändra uppfattning efter hand, att inte tillåta sig att vara låst i en första bedömning.
Idag är det segt. Gick av igår morse. Då körde vi hela natten, från elva på kvällen till sexsnåret. Lördagskvällar brukar innebära alkoholrelaterade patientfall, så även denna lördagen. I såna lägen får jag ibland tvinga mig till att vara vänlig, speciellt när alkoholpåverkan får personen att bli dryg, otrevlig, spydig och otacksam. Då kokar jag inombords men visar det såklart inte. Sista färden hem till station körde jag. Då var klockan halv sex på morgonen. Och jag kan inte påstå att jag var någon vidare bra bilförare...
Något jag märker efter att jag kommit hem från dygntjänstgöring är att barnen är apjobbiga, på ren svenska. Det är som att de måste testa allt in absurdum eftersom jag varit borta ett tag och sen sovit ikapp några timmar. Så varje dag efter ett jobbpass, blir det att visa ramarna för dem igen. Jobbigt och otroligt energikrävande. De testar och bråkar och ropar på 'mamma' i ett i ett. De nyps och slåss, filmen på dvdn är fel, kläderna fula, de ångrar sig och vill inte ha mjölk och flingor till frukost som de sa från början utan vill ha fil och musli istället... Mackan är fel. De vill ha socker som pålägg(!) jo men det får vi för pappa... mmm sure, ägget är för hårdkokt. De skriker och lever om. Idag satte jag var och en i sina egna rum och stängde dörren. Så fort de lekte tillsammans blev det bråk. Denna mammans utbrott och en stunds time out fick dem att förstå hur långt de kan gå... grrr!! Nu leker de fint och lugnt. Pust!
Nu ledig ett par dagar, sedan två pass i dagbil. Skönt att slippa dygn, få gå hem vid femtiden. Förhoppningsvis. Om vi inte är ute på körning då. Men i alla fall, få sova i egen skön säng på natten, det är värt en del.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar