onsdag 25 juli 2012

Idag är det en sån där dag som...

...får mig att inse hur otroligt skört livet är. Hur nära liv och död balanserar brevid varandra. Trots att jag är utbildad och har viss kunskap fick jag idag inse fakta: det gick inte att göra mer. Jag är envis och vill inte ge upp, men denna gången var jag tvungen. Inse att jag inte kan trolla. En stund senare, efter lite andhämtning och återkoppling, öppnas mina ögon för det som är viktigt i livet. Allt annat går bort, jag ska lägga min tid och energi på det som betyder något för mig. Som ger tillbaka villkorslös kärlek. Jag förstår igen att jag måste vara rädd om det jag har, min alldeles egna lilla (?) familj. Att älska dem så mycket jag bara orkar. Vara rädd om dem, vara rädd om dem som är mina. Liksom jag måste njuta av livet. Så mycket jag bara orkar tillsammans med mina stora kärlekar.

2 kommentarer:

Bettan sa...

Jopp så är det..
Det handlar inte om att hinna med massor, bäst eller mest.
Det handlar om att ta tillvara på de man älskar och det som är viktigt i livet.
I lagom takt, så man hinner med att njuta.
Kramar i kvadrat :)

Ulrika sa...

Du är nästan irriterande klok ;) missförstå mig rätt. Irriterande för att jag själv inte kan bromsa tåget förrän det nästan är för sent. Och på några rader sätter du ord på min frustration. Jag vill göra så himla mycket, helst samtidigt. Och allra helst igår. Allt blir halvgjort jag hinner inte njuta och livet springer iväg.
Jag ska skriva upp dina ord och ta fram när något nytt projekt ploppar upp i huvudet :)
Stor kram!!