I livet liksom. Det känns riktigt härligt, det allra mesta. Det som går att påverka. Och med det får man vara nöjd tror jag. Det andra, som inte går eller inte är värt att ens lägga sin energi på att försöka förändra, får vara. Det är en ny insikt. Att vara nöjd. Och att skita i att engagera sig i allt och alla. Tidigare har jag jagat och jagat och känt mig rastlös. Haft en vilja att komma vidare, framåt (bort?). Men på något vis har jag, i mitt rätt så aktiva liv, ändå hittat någon sorts balans, ro och harmoni. Jag stormtrivs med hela min situation. Jag trivs med att vara min egen, jag älskar mitt kontor i min källare. Det är kul med papper! Ordning och reda i mina pärmar. Jag fick ett jobberbjudande att börja jobba som sjuksköterska igen, en kvälls- och helgtjänstgöring på mitt gamla jobb. Femtiofem procent nånting, vikariat månad för månad. Först tyckte jag att det lät jättekul. Men sen efter ett par dagars funderande tyckte jag inte att det är värt det. Vara borta hemifrån varannan kväll och varannan helg, nää fy så tråkigt! Då får jag ju aldrig vara med och lägga barnen eller hinna att kvällsträna. Och DET går ju inte an! Dessutom skulle barnen få ännu längre eftermiddagar på dagis de kvällar jag ska jobba. Då är det bättre att välja bort än att göra något halvhjärtat. Hoppa in på en arbetsplats med full turbulens, uppsägningar, omplaceringar, strul och neddragningar. Roligare kan man ju ha det! Så som jag har det i min källare. Bland mina papper. Och mina pärmar! Och min kaffemaskin. Ingen bestämmer över mig. Jag går ifrån och lunchjoggar om jag vill. Ingen säger något om det. Jag äter min spenatsoppa i mugg vid datorn sedan. Det är frihet under ansvar. Jobb först, och sedan kanske träning mitt på dagen. Bara vetskapen att möjligheten finns är skön. Visst, jag erkänner att jag är bortskämd, och att jag har det förbaskat bra. Och det är underbart härligt. Så jag tillåter mig faktiskt att njuta så mycket jag orkar av situationen. Ett nytt projekt är på önskestadiet i mitt huvud. Jag planerar och strukturerar, vill så mycket. Får se vad som händer.
Det om mig. Jag mår riktigt bra.
Barnen längtar till julafton. De har paketkalendrar som ju på ett enkelt sätt talar om att julafton nalkas. Ju färre paket kvar, ju närmre julafton... Det pysslas julgranspynt och ritas tomteteckningar. Maja älskar det! Hon har sin lilla julgran i porslin med lampor i (asful!) men hon tycker den är jättefin. Såklart. Det är lampor i den som blinkar. Passar glitter-Maja perfekt. Hon vet dock inte om hon tror på tomten eller inte. Ibland si ibland så. Och vi ljuger barnen fulla av att 'viiiisst finns tomten, och hans smånissar smyger på barnen i december för att kolla så att barnen är snälla...' Ett riktigt 'bra att ha-hot'!
Annars så har de varit snoriga och hostiga, mer eller mindre hela hösten. En hel del VAB har det blivit. Maja har varit bra i sin astma sista tiden, det är skönt. Men Anna har hostat som sjutton om nätterna, och Axel likaså. Han fick sitt försenade vaccin igår, det gick bra och han blev nog mest arg när det stack till. Det gick över snabbt. Så om cirkus tio dagar kan vi vänta oss lite feber. Vår bvc-syster är en av dem som får sluta på sjukhuset. Så himla himla tråkigt. Jag kommer att sakna henne, hon är helt underbart skön. Coollugn, och gör inga stora grejer av de funderingar jag haft. Oerhört trygg. Jag får se om vi listar om oss någon annan stans, hela familjen. Lämna det sjunkande skeppet som är där uppe. Kanske. Eller troligtsvis.
Nu dags för plugg av nytt fakturerings/order/offert-program! Nice!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar