Novembergrått!

Så där ja, nu är det höst på riktigt. Grått dimmigt och novemberlikt. Väldigt skönt att slippa den riktiga kylan med minusgrader frost och snöeländet. Förra året vid den här tiden var det full vinter med minus och snö... så det kunde alltså ha varit värre!
Vad händer i livet då? Tja det trallar på i skön mak. Morgonbestyr samma varje dag, innebär väckning av tre små busungar vid sjutiden, varav den yngste för det mesta redan är vaken. Påklädning, bolibompa, frukost till Maja. De andra två äter på dagis. Sedan påklädning av ytterkläder, Axel ner i kärran och så en liten Annahand i min hand så börjar vi gå. Tänk vad man kan fixa med två händer om man bara vill? Köra kärra, hålla hund och hålla liten hand :-) Tjejerna tjivas om vem som ska hålla Morrten. Same same varje morgon, varför låta bli liksom? Det blir alltid mamma som vinner.
Avlämning av Anna och Axel på dagis, inga problem. Kramar och pussar och två nävar som vinkar hej-då! Mysigt! Sedan vagnen in i vagnförrådet och vidare trask mot Majas skola. Väl i skolan får jag ingen puss längre, det är pinsamt, men en snabb kram kan jag få, och sen är det senaste; jag puttas ut över tröskeln av Maja.

Väl hemma blir det frukost på kontoret, och jobbstart. Jag har det faktiskt hur bra som helst! Lägger upp min dag precis som det faller in. Ordning och reda bland mina papper, fakturor skrivs, skickas iväg och följs upp, betalningar görs. Kvitton och egna utlägg sköts exemplariskt. Bokföringsbolaget har talat om precis hur de vill ha det, och gör jag bara så som de vill ha det kommer ju allt att bli smidigt och enkelt. Så vill jag också ha det. Vissa dagar kör jag ett lunchträningspass. Jag smiter ifrån mitt kontor och går ner på sportlife och springer en trekvart.

Sedan hem och äta vid datorn. Mycket äta vid datorn blir det! Men det är det värt.

Träning har blivit en väldigt viktig del i mitt liv. En riktigt bra dag innebär två pass med träning, ett fm/lunchpass och ett pass på kvällen med bodypump eller annat. Det går ju såklart inte att genomföra varje dag, jag menar, jag har ju ett annat liv också ;-) men ibland funkar det, då somnar jag riktigt gott med lycka i magen på kvällen. Jag har fått några timmar med en personlig tränare av min make. Första timman avklarad, och det var i förrgår. Idag har jag sån jäkla träningsvärk i mina ben att allt jag gör är vidrigt. Jag har aldrig haft så här ont i mina ben tidigare. Trappor är en pers, gå med barnen till dagis och skola var hemskt och bara tanken att resa mig upp från kontorsstolen känns vidrig! En av Majas klasskompisars mamma frågade imorse om jag gjort mig illa, hon tyckte att jag gick konstigt... Haha - jo jag är skadad, av träningsvärk! Hon bara skrattade!

Annars så var träning med en pt faktiskt himla bra. Jag hade kanske motiverat mig till hälften av upprepningarna han pushade mig att göra. Nu ska jag träna upp mig till att bli seg och uthållig, inte muskulös, utan vältränad till att klara av i första hand - 2.2 mil halvmaraton i form av Göteborgsvarvet - om ett par år ska jag springa maraton. Jag har ett otroligt fokus för tillfället. Bara att gilla läget och följa med i flowet!

Helgen som var tillbringades i Göteborg. Den här Ulrikan fyllde år. Absolut ojämt, men ändå mysigt att komma ifrån och njuta av vuxentid. Barnen var hemma med deras superbästa barnvakt. Vi vuxna strosade på stan, shoppade lite, åt god indisk mat, och kollade sedan in läget på Lisebergs julmarknad. Fantastiskt där. Därefter promenad genom Göteborg tillbaka till hotellet. Skön sömn och god söndagsfrukost. Åh vad jag är förtjust i Göteborg. Centrum, parkerna, avenyn, utbudet av allt! Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att bo där riktigt centralt. I en stor sekelskifteslägenhet... med högt i tak, stuckaturer, höga och djupa fönster, vackert golv, balkong eller terass... nära till allt! Jag skulle tokälska det! Men nu är det ju inte bara jag i vår familj, utan även en man och tre barn, varav de tre små kanske mår bäst av att bo i en liten stad. Små skolor och dagis, ett socialt kontaktnät med kompisar vars föräldrar man lärt känna väl. Närheten till allt. En sluten cirkel. Där vi bor nu är bara ett stenkast från där jag själv växte upp. Skolan Maja går i har jag gått i. Det finns till och med kvar samma lärare i högstadiet som när jag själv gick där. Det finns många fördelar, men även en hel del nackdelar med en liten stad, liksom det gör i en stor stad. Såklart. Vågskål.