Så saknad, älskade hund!

Världens finaste Fia alias Flisa finns inte mer. En grym och orättvis olycka fick henne, alldeles på tok för tidigt, att resa upp till sina boxerkompisar i hundhimlen.

Ett och ett halvt år fick jag ha henne hos mig, världens vänligaste hund. Så mjuk, så snäll och med en enorm önskan att vara tillags.

Tyvärr fanns inte tiden hos oss när det visade sig att Axel var på väg. Tre små barn och en unghund, det är tufft. Det var inte rättvist för Fias skull, och det var inget enkelt beslut. Men till slut fick hon flytta till skåne.

Jag har tänkt på henne varenda dag sedan dess. Jag har saknat henne smärtsamt.

Ett drygt år fick hennes nya matte ha henne. På tok för få år. Och jag vet att hon var en djupt älskad vovva hos dem.

Livet är inte rättvist. Det gör så ont.

Jag kan fortfarande frammana känslan i mina händer hur mjuk och len hon var att klappa och smeka...

Lilla älskade Fiabus! Du är saknad!