Idag är Axel feberfri. Gnällig och kass i magen så helt hundra är han inte, men ändå, en märklig sjukdom. Kom jättesnabbt och en gnällnatt senare, 37.2. Jag klagar inte, det kunde varit värre, endagarssjuka är bra! Fler såna, om det nu alls behövs! Jag gissar dock att detta bara är en västanfläkt om vad som komma ska... Första hösten (året!) på dagis brukar inte vara nådig! Det känns riktigt gott att veta att detta är för sista gången. Det är sista inskolningen på dagis. Det är sista 'första hösten på dagis'. Nu kommer livet att rulla på framåt. Jag sitter inte fast, jag har tid och möjlighet till egen utveckling. Det är stort! Missförstå mig rätt. Jag ångrar självklart ingen enda dag av de sista sju åren. Absolut inte. Jag älskar varenda en av ungarna förutsättningslöst. Lika självklart och odiskutabelt. Men jag har känt mig låst som hemmamamma. Det har varit några intensiva år.
Solen skiner idag igen, så det blir nog att packa oss ut på promenad när lillemannen väl behagar att vakna. Under tiden han sover har jag rensat ur min garderob. Det blev två plastsäckar med kläder. De ska till återvinningen eller vad det heter. Det är rent BEFRIANDE att rensa bort det gamla (livet..) och vika fint in det nya! Det gamla är en massa XL, L och till och med några XXL... Hemskt! Jag tänker inte gå tillbaka till det livet igen. Och ååå så kul jag kan ha nu. Det blev ju en massa plats över i min stora klädkammare. Det innebär påfyllning... Tadaaa - shopping! Jag tror att vagnpromenaden får gå mot stan!
:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar