Underbara årstid! Som jag älskar sommaren! Enormt! Jag njuter i fulla drag! Idag har hela 'kånkarongen' eller aktiebolaget familjen, varit vid stranden. Maja och Anna har fiskat krabbor och lilleman och jag har grävt i sanden och han har provsmakat pinnar, snäckor och stenar. Jag har gjort många många sandkakor och Axel har pajjat varenda en, och kiknade av skratt när jag 'ajja-bajja'-de honom. När det till slut blev trist reste han sig sonika upp och gick på upptäcksfärd. Han kaste något litet getöga bakåt för att se om morsan hängde på äventyret, och det gjorde jag på avstånd såklart. Tills jag tröttnade på det, då fick han bada för första gången i havet. Jag ställde honom i vattnet och han balanserade på ett ben och klamrade sig fast i mig, gallskrikandes. Så nu vet jag att även barn nummer tre är en badkruka! Fast för Anna har det släppt denna sommaren, hon låg på mage i vattnet och njöt! Liksom Maja som numera badar och plaskar utan rädsla!
Efter stranden var det dags för jc-jobb. Jobbade med väldens bästa S. En kollega jag inte träffat på väldigt länge. Go och glad och vi hade det rätt så lugnt så vi hann avhandla en hel del, väsentligt och oväsentligt ;)
Jag promenerade upp till jobbet, hade med min väska med mina träningskläder i. Så när klockan var 22.15 och jobbet var klart, tog jag min löprunda direkt från sjukhuset. Jag har aldrig någonsin haft så trötta och sega ben som första tre fyra kilometrarna, asjobbigt! Jag fick tvinga mig fram varje steg. Men sen, tillsammans med David Bowies Life on Mars i öronen släppte det jobbiga och den fantastiska upplevelsen av dansande, otrötta ben, som skulle kunna springa till månen tur och retur, innfann sig. Jag ökade dessutom min km-tid! (hur nu det kunde gå till?) Härligt!
En annan sak jag gjort, och som jag alldeles säkert kommer att ångra tusen gånger... Jag och en kollega/vän har anmält oss till: Göteborgsvarvet 2012. Jisses! 2.2 mil nånting, halvmara, i stadsmiljö! Men tänk att få vara med där och springa uppför Avenyn! Snacka om häftigt!!
Vet ni vad jag läste i senaste numret av Runners? Jo att de endorfiner man får av 45 minuters löpning motsvarar 10 mg morfin! Inte konstigt att man mår så bra, är lite lätt hög efter ett pass och att man får abstinens och blir rastlös när man inte springer! Att det dessutom är ett kroppseget och nyttigt 'morfin' är ju bara helt fantastiskt!! Det finns bara vinster med löpning.
Nu dags för denna endorfinstinna sjuksköterska att krypa mellan lakanen! Och drömma om något fint :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar