Så otroligt häftigt! Jag är stolt och impad över min egen förmåga. Ikväll har jag passerat ett av mina delmål! Jag har sprungit min första mil. Lite drygt till och med. Mina ben är sega och trötta. Och jag är speedad och glad! Fy fan jag gjorde det! Och kvällen var på min sida, ljuvligt vacker och alldeles ljummen. Musiken i öronen gav mig energi i uppförsbackarna! Uppförsbackar finns det gott om i den här stan.

Undrar när jag kommer att somna, med blodet fullt av alla goda träningsendorfiner! Skit samma, sova är som sagt överskattat ;)

Imorgon jobb, boring...