I förrgår sprang jag ju en 8-kmrunda efter jobbet på kvällen. Jätteskönt! Och sen var det lögn att somna. Jag låg där hög och tillfreds på träningsendorfinerna! Jag somnade inte förrän vid ett nånting, och sen vaknade lilleman halv sex... Ingen möjlighet för sömn under dagen och så kvällsjobb igår igen. Men som en god vän som jobbar nätter som en tok säger: 'sömn är överskattat' ;) och jag får hålla med. I alla fall igår. Dagen och kvällen funkade bra. Lek i lekparken inne i stan med tre huliganer kräver full uppmärksamhet! Kul och full fart! Anna och Maja leker fint tillsammans. Anna dock superego och lånar inte!! ut sin hink och spade till någon. "Min miiin miiina". Det senaste i Annas vokabulär är 'kajkov' alla som inte gör som hon vill är "kajkovvar" ni kan ju försöka komma på vad det kan betyda ;)

Efter lek gick vi och köpte bullar för vidare promenad till mormor och morfar.

Jobb igår kväll igen. Härlig kollega och kul doktor. Hon har alltid mycket att berätta, och är sådär skönt prestigelös. Igår inne på expeditionen kastade hon upp sina ben i mitt knä :) behövde vila. Det finns inte många såna läkare, jag har bara mött ett par tre, de flesta har stark integritet. Det är självklart upp till var och en!

Det blev ingen löprunda igår efter jobbet. Det blev cykel hem i regn via ICA, hundprommis och säng. Och jag har sovit som en klubbad säl (hemskt uttryck!) och vaknade halv nio med färdig frukuost. Gött mos :)

Idag ska det bli en runda igen hoppas jag. Strunt samma om det regnar. Det är bara vatten, och det torkar! Jag har ju en ny runda i huvudet som jag tror är en mil ungefär och som jag himla gärna vill testa. Det hade varit fantastiskt häftigt att när jag efter rundan kollar på telefonens app ser att jag sprungit en mil! Det här är så otroligt häftigt! En helt ny upplevelse. Jag springa liksom, det är bara så... fel!! Allt sånt har varit asjobbigt tidigare. Och tråkigt och svettigt och onödigt och något för andra träningsnördar, och tusen ursäkter för att inte ta tag i mitt liv. Istället samma hjulspår. Nu ställer jag helt plötsligt krav på livet. Och det är bara vinster! Bara vinster!

Måtte min motivation hålla i sig! Jag funderar starkt på att köpa mig ett löpband till källaren, för jag känner mig själv. Hur kul är det att ge sig ut och kuta i höststormarna och spöregn i november? Mörkt och eländigt. Eller i tio minus och isbana på vägen i februari? Crostrainern är trist, det är genom att springa som ger den där goa känslan. Målbilden i huvudet är Göteborgsvarvet och kuta uppför Avenyn tillsammans med andra dårar! ;)

Fredag och härlig helg! Love it!