Idag känns det i kroppen att jag lever :) skön känsla. Det blev en 8-km runda sent igår kväll. Inte mycket folk i omlopp, förutom ett gäng normän som akkurat skulle hejja på mig! Kul! Det är så skönt att kuta! Underbart skönt! Den första kvarten är skitjobbig. Benen är slut. Jag vill avbryta och springa hem och krypa under filten i soffan och äta glass ;) eller nåt. Men så stannar jag och stretchar en stund. Flåsar bort det värsta. Sen fortsätter jag såklart. Körde lite tempoändringar. Och sedan var det bara att mala på. Uppför och nerför. Efter ett tag inte så urflåsig, pigga ben, löpningen flöt på. Det känns som att jag kan springa flera mil. Jag flyger fram. Ett tag känns det så, kanske fyra kilometer. Sen kommer mjölksyran i benen krypande. Det blir tyngre och tyngre. Sista kilometrarna är sega. Men envis som tio synder och med Uno i öronen tvingade jag mig hem, springandes.
Och när jag kommer hem tog jag Morrten och gick en nedvarvningsrunda med honom. Perfekt avslut. Sedan sträcka ut musklerna, dricka vatten duscha och sova. Eller försöka sova. Jag var högt uppe i varv. Skönt flow.
Nu strax dags att styra kosan söderut. Mot vackra Göteborg och date med norrlandstjejjor :) blir fint det. Och shopping blir det. Utan barn. Kanske stannar jag över natten, i så fall blir det alldeles säkert vin och utgång. Så kul!!!
Mot Sherwoodskogen :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar