Det rullar på. Jag är hemma med barnen och J jobbar. Så gott som dygnet runt för hans del. Dagarna för min del, består i att serva frukost lunch kvällsmat och mellanmål, aktivera rastlösa barn i lekparker och hitta på utflykter. Medla mellan bråkande syskon. Mysa i soffan och få kladdiga gosiga pussar. Få höra "mamma mej älkar dej". Handla och tvätta. Potträna stora A och byta blöjor på lilla A. Potträningen går jättebra. Lyx att 'bara' ha ett blöjbarn vad det lider.
Med andra ord fyller jag dagarna med allt sånt som hör familjelivet till. Och jag älskar det oftast. Och jag längtar bort ibland. Blir rastlös vissa stunder. Vissa dagar blir det för mycket. Då måste jag få tid att åtminstone komma ut och kuta. Som ikväll. Underbar kvällslöpning i spöregn och blixtrar. Häftigt. Och helt fantastiskt skönt. Genomregnvåt. Urladdning i kroppen.

För idag har det inte varit någon bra dag. Kort stubin hos barn och mamma. Mycket kiv och bråk och gnäll. Och gränstestande, av alla tre. Regnoväder ute så mycket innelek. Dessa barnen behöver komma ut och röra på sig, det blev äntligen en promenad på eftermiddagen, sedan lugnade de sig. Med var sin lördagsgodispåse. Hur ska man uppfostra barn utan hot? Utan att luras? Utan mutor? Ja, jag kan då inte.

Efter koll på nyheterna om det senaste som hänt i Oslo, somnade jag på soffan. När gjorde jag det senast? Länge sedan. Vaknade med jordens huvudvärk, drack en halvliter, snörde på mig skorna och gav mig ut och tog inte milrundan idag, men 7 komma nåt. Lite impad att jag inte borstade tänderna i stället och gick in och la mig. Det var nära. Men jag vet ju hur bra jag mår under och efter en runda, så det är bara vinster i att ge sig ut.

Nu dusch, sen hopp i säng. Sova är nog bara att glömma :)