Jag är så väldigt rastlös eller hur jag ska beskriva det. Hela jag känner en önskan att det ska hända något. Att jag inte nöjd. Jag vill mer av livet än det livet erbjuder just nu, jag vill utvecklas. Jag vill se annat. Det känns som att jag sitter fast. Herre gud världen är ju stor. Lysekil är en liten stad. Det känns som att jag ska spricka. Idag är det en sån dag.
Samtidigt är jag så innerligt tacksam över det jag har. Barnen. Min familj. Ett bra hus, dagis som funkar, ekonomi, jobb i Sverige och jobb i Norge. Men ändå. Det drar i mig... Jobbet är inte nog. Det är samma samma. En kugge, ett namn på en rad.
Jag tänkte om jag ska ta och skriva ner lite önskningar och mål jag har. Kortsiktiga och långsiktiga, så kanske jag kan bena ur oron och rastlösheten i mitt liv. Det får bli nästa veckas uppgift. I fred. Och för mig själv.

Kan det vara så enkelt att det är spring i benen som vill ut men som på grund av tidigare ont i benet, i stället satt sig i huvudet på mig? Mmm kan så vara.

Nu är det kortsiktiga målet att stryka klänning och packa inför bröllop imorgon. Det ska bli fantastiskt att få vara med och dela den dagen med underbara vänner som då ska säga ja till varandra. Lycka!