Jag är nog förbaskat envis. Och inte helt enkel som person. Herregud vilka dalar och toppar mitt liv består utav. Ibland värsta zick-zack under en och samma dag. Samtidigt är det där nere i dalarna, när livet är i uppförsbacke som jag måste hitta en förändring. För trampa uppför för länge orkar jag inte hålla på med! Där och då sätts hjärnan på 'on' och jag blir oerhört kreativ. Många olika alternativ har gåtts igenom genom åren. Ett och annat uppvaknande, bortval av energitjuveri, förändringar och nykter syn på vissa saker har det blivit också. Liksom försök att se på saker från olika håll. Ibland med viss hjälp. Jag har otroligt lätt för att se allt som svart eller vitt, nyanslöst. Inget kan väl vara mer fel. Världen är full av färger!

Mina tankar och känslor sista tiden har satt igång ett förlopp, som visar en helt ny väg. En ny väg som kräver vissa förändringar i livet för att kunna förverkligas. Och det visar sig att det blir möjligheter till det i höst, när lillemannen börjar på dagis och jag faktiskt får tid och frihet till eget liv tillbaka. Och strukturen för detta nya, briefade vi om här hemma igår. Och jädrar vad kul det ska bli. Tillsammans. Nystart? Ösa på utav bara h-vete. Utveckla och planera. Hitta nya vägar. Jag kommer inte längre att sträva efter att bara vara en kugge, ett namn på en rad som kommer och kör ett dubbelpass. Jag är inte nöjd med det. Måste vidare. Vill ha mer. Välja och välja bort. Jag ska i och för sig läsa klart min vidareutbildning i höst. Även om jag i nuläget inte kommer att arbeta på en vårdcentral, dagtid, måndag till fredag med egen tidbok. Såromläggningar, hälsosamtal, fixa läkarkontakt, suturtagning... samma samma. Nej tack. Stackars Florence Nightingale vänder sig väl i sin grav. Så att slutföra påbörjade projekt är ytterligare något jag ska sträva efter numera. Beta av på min to do-lista.

Är det måntro en några år för tidig fyrtioårskris jag genomgår? En känsla av att stå och trampa i seg sirap. En känsla av att 'ska livet vara såhär? Inte ge mig mer? Trampa trampa trampa'. Men sen igår känns sirapen något mindre seg att stå i. Det finns helt enkelt hopp om livet ;)

Fridens liljor :)