Det gör riktigt riktigt ONT! Hela tiden, mer eller mindre. Det syns inget på utsidan. Inte varmt ömt eller svullet. Men liksom inne i benet så maler det onda. Tårna känns ibland kalla, ibland sover de. Borde kanske kolla upp...?
Det är ju då blanke fn, jag vill inte ha det så här! Jag har inte tid eller tålamod.
Jag vill inte vara sur och grinig. Det är frustrerande att inte bli av med all rastlöshet.
Jag vill ju röra på mig!
Det funkar inte att gå, och absolut inte att springa. Men det funkar att trampa CT. Eller snarare, det gör inte ont medans jag trampar. Det kommer senare. Som nu. Skitont! Idag är det som ondast, skulle tro att det är de sista två dagarnas hårda tramp som inte gjort 'vaddetnuär' bättre precis. Jag kurerar mig med mina piller från gömmorna. Och då funkar livet hyfsat. Tidigare idag packades vagnarna för lite stros på stan. Jag är i behov av nya festdojjor. Trodde jag ja. Det finns bara högerskor att prova - och höger fot kan inte sträckas in i högklackat eller kilklackat. Ont! Dessutom tyckte Axel att det var totalt överskattat att morsan skulle pröva skor. Och med hans mammas i vanliga fall korta tålamod, idag überkort, så gick vi ut. Eller snarare haltade ut... (det är rätt synd om mig idag ja ;)
Kladdkakebak till fikagäster (jo, jag slickade av visparna!! Gott!)
Tacos till middag.
Förhoppningsvis lite tramp ikväll... (envis och rent av dum jag vet! Borde vila. Orkar inte!)
...................
Dagens: Några km vovveprommisar. Inget tempo alls. Räknas inte. Så nää det blev inget ct-tramp. Blev vila i soffan, högläge på kudde och Diklofenak. Prata inte med mig, är less, rastlös och grinig! På ren svenska :( nu sova. Och vakna utan ont! *bestämmer*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar