torsdag 4 november 2010


Jag är trött. Inte trött som i fysiskt trött efter kroppslig ansträngning, nej jag är helt slut. I kropp och själ. Den här lilla gossen vi har tar musten ur mig totalt. Jag känner mig aldrig aldrig utsövd. Och det är inte så konstigt eftersom jag är vaken i snitt tio femton gånger per natt. Trots gula proppar i mina öron. Han är så otroligt missnöjd på nätterna. Somnar och vaknar somnar och vaknar. Ibland är blöjan full, en gång per natt är det vällingpåfyllnad. Andra gånger är det... ingen aning! Vissa gånger är det inte ens gossen utan någon annan som snarkar så högt att jag vaknar av det. Då blir jag bara arg!

Men detta är fruktansvärt frustrerande. Att inte veta varför lilleman inte kommer till ro. Skulle jag låta honom ligga där och knorra så kan han ligga så länge. Kontentan blir då att Anna vaknar. Inte bra.
I natt knorrade han av och till hela natten, tills klockan blev halv fyra, då ökade knorret. Trots välling torr blöja alvedonsupp och nezeril blev han inte nöjd. Nehe. Upp och hoppa för tjugonde gången vid halv fem. Vakna ordentligt, lägga sig i Majas rum och lilleman på golvet lekandes. Maja hade smugit sig in till oss någon gång mitt i allt. Så låg vi en timma. Jag var så trött att jag grinade. Sen började han gäspa och så smög jag in honom i sin säng så sov vi trekvart till. Tills Anna vaknade med ett 'mamma lälling'. Jaha, upp och hoppa igen. Pigg och glad. Ne fy fan det var jag inte, varken pigg eller glad. Trött och grinig och irriterad med jordens huvudvärk. Innan välling tillagades blev det alvedon och kaffe. Nyttigt.
Mitt liv går ut på att serva och serva och serva allt och alla runt omkring mig. Fixa, mata, byta, klä, tvätta, diska, laga, lämna, hämta, fylla på, slänga, rensa, bädda, plocka, samordna, bestämma, vika, glädja, trolla... Men var finns jag någonstans då? Mina behov och mitt väl och ve?

Och svaret på allt detta jag fick av min käre make var att 'ja du får väl gå och lägga dig vid sju på kvällen ett tag så att du orkar...'
Öh, jaha? Det var så jävla dumt så jag svarade inte ens... 

2 kommentarer:

Jenny sa...

Stor kram på dig! Känns som att du skulle behöva en helt egen helg eller några dagar bara för dig själv och få bli ompysslad och utvilad. Finns det inget mamma-spa du kan få ta in på ett tag..?

Kram igen!

Camillasrum sa...

Jag förstår att du har det jobbigt just nu, känner med dig. Alla småbarnsföräldrar har ju varit i den sitsen någon gång, så man vet vad du går igenom. Jag undrar om din sambo förstår hur du mår? Som karlar funkar, ja då måste man vara rak med vad man vill :-) Tala om att du behöver lite tid för dig själv, lämna hemmet se till att du får sova och hämta igen dig. Sänder styrkekramar!
Camilla