tisdag 20 juli 2010

Världens finaste boxertjej Fia fick ett nytt hem i går. Jag känner
mig så konstigt tom idag. Hennes hundrum var tomt, inga boxerljud
mötte mig i morse. Ingen piskande svans. Ingen frukosthungrig vovva
som stampade uppfodrande och ville ha frukost och ingen
morgonpromenad... Någon fattas mig!

Resan till mötesplatsen igår var så hemsk. För varje mil kom jag
närmre avskedet. Jag ville bara vända hem igen, gå in och krama Fia
och låtsas som att allt är som det ska vara. Tala om för henne att
hon är världens finaste och att vi ska leva lyckliga alla dagar...
Typ. Så naivt!

Så ego får jag inte lov att vara. För Fias skull är detta det
bästa. Trots allt. Hos mig får hon gränslös ovillkorlig kärlek men
bara kärlek gör inte en ettårig pigg boxer nöjd. Hon behöver få
tid till långa promenader, träning och stimulans.. Det kan jag i mitt
nuvarande liv inte ge henne. Förnuftet talar, och jag vet att detta
är det rätta för Fias skull. Men ändå... sorgen och tomheten
måste också få komma fram såklart!

Det känns som att jag ska spricka!!!

2 kommentarer:

Emma sa...

Trist, usch så trist, men bra för vovven, kanske? Hade världens ångest när jag träffade mannen som visade sig vara kattallergisk - välja sambo eller katter? Det blev sambo, men det satt hårt åt. Fina husdjur tar stor plats i hjärtat!

Bettan sa...

Starkt, vännen! Vet hur jobbigt det är, men hon får det lika bra i nya hemmet.
Du måste hinna med dig själv oxå, tre pyttesmå yngar, affären, två hundar, varav en knappt unghund - funkar inte... Även Ulrikor har vissa begränsningar! ;)

Skickar stora kramar!