Ja äntligen äntligen är den här! Även om jag sitter i min lilla källare varenda dag och säljer prylar till sommargäster och bofasta är ändå allt toppenbra. Axel är med mig i babysittern eller sover i vagnen på utsidan, Maja kan springa fram och tillbaka och vara min lilla hjälpreda. Hon tycker det är jättekul med affär. Men Annapanna går inte att ha 'lös' inne i butiken, för då skulle det flyga Paradismuggar tavlor och löpare så långt ögat når! Då får hon i stället vara med pappaJ inne där allt är Annasäkrat med grindar och bortplockade saker! Med Anna händer det mycket just nu. Hon pratar på som bara den. Två ordsmeningar bara sprutar ur munnen på henne. 'titta där' 'där ovve' 'titta babba' sen ylar hon: kooon. Det är skon, som ska vara på dygnets alla timmar helst. Anna älskar sina skor! Och lika go som hon är, lika tålamodsprövande är hon emellanåt... men vilken unge är inte det??
Axel vänder sig och rullar runt. Livsfarlig. Det går inte att ha honom liggandes på soffan längre...
Maja är full av energi. Hon vill ha kompisar varje dag. Att bara vara med mamma och pappa en hel dag, är URtrist tycker hon. Men jag har anammat något som Majas faster sa en gång, och det är att det är nyttigt för barn att ha tråkigt ibland!
Annars på ledig tid så gör vi små utflykter. Bad och krabbfiske i Pinnevik, vi har varit på Vitlycke stenåldersmuséum, vi strosar på stan och köper glass. Ja alltså de i familjen som kan äta glass gör det... en annan äter fortfarande komjölkfritt. Jag slarvade en dag i helgen och åt fetaost, jag tänkte att getmjölk borde väl funka? Icke sa Nicke! Det gjorde det inte. Dagen efter hade vi en JÄTTEledsen otröstlig liten Axel med hemskt ont i magen. När jag googlade hittade jag rådet att inte äta fårmjölksmat eftersom mjölkproteinet från fåret och mjölkproteinet från kossan är lika varandra. Nu vet jag det. Och det ska inte upprepas. (Men GOTT var det!)
Dessvärre är nog amningen snart på upphällningen. Jag har inte tillräckligt åt honom. Han har varit ledsen och orolig varje dag sista veckorna och jag har inte fattat varför. Jag har burit och burit och vyssjat och vyssjat och ammat ofta ofta. Sen kom vi på att jisses 'yngen' kanske ändå inte är mätt! (hur dum får man vara? trebarnsmorsa och dessutom sjuksköterska!) Nu ammar jag först och sen ger jag honom ersättning som han sveper. Oron och gnället försvann! Stackars barn!
Det är väl bara att njuta av amningen så länge det går och ge 'yngen' mat så att han blir mätt. Även om det inte bara är av bröstmjölk. Han är snart 4 månader nu och det är ju bra att ha kunnat amma honom så länge! Men det är en liten sorg att sluta. Det är sista gången jag ska amma ett barn. Men ingenting varar ju för evigt... och han och jag kan ju ha det mysigt ändå. Såklart.
Sista nätterna känns som ett enda långt amningsmaraton. Han äter och somnar, vaknar och vill suga, så håller vi på! Jag är inte! utvilad när jag vaknar. Så i natt ska jag gå upp och fixa en flaska ersättning. Så kanske både han och jag blir nöjda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar